Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Kristiania teater. Reseminnen med reflektioner, af Torleif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lika utmärkt i allvarliga uppgifter (t. ex. Michel Perrin),
det vet ju också vår allmänhet. Det är inte heller hans
fel, att salongen ej blott i tid, utan äfven i otid lägger-sin
— för öfrigt fullt berättigade — sympati i dagen och ständigt
applåderar »pä replik»; detta verkar onekligen störande.
Om det hela vill jag endast säga, att alla — ingen
nämd och ingen glömd — bidrogo till en rask och hurtig
framställning af denna dramatiserade Reuter-roman.
»Durand och Durand> är en på sina ställen rätt rolig
fars; sjelfva uppränningen — kusinernas förväxling — tem-
ligen osannolik, men många situationer rätt muntra. Ett
hejdlöst skratt framkallade bl. a. herr Hans Brun, den
stammande Javanon, som slutligen måste använda sin —
b. i pjesen — för sång föga lämpade röst för att få fram
sitt ärende till advokaten Durand. — Fru Wolf var en
utmärkt »enkenåd» från den gamla »goda» tiden, fru de —
quelque chose, ett högfärdshöns af första klassen. —
Till efterpjes gafs den lilla lustiga bagatellen »Landsted
till Salgs», nu äfven känd för Stockholmspubliken under
namnet >Villa till salu», och spelades på alla händer med
lif och lust.
På herr Klausens jubileumsafton upptog programmet
trenne enaktsstycken: vaudevillen »Gamla minnen», Nansens
»Kamrater» och slutligen »En söndag på Amager».
Girard, f. d. dansören Gambetti, numera godsegare och
kyrkovärd, står i begrepp att gifta sig med sin granne
markisinnan och måste derför — så tror han — dölja sin
forntid för att ej den fina frun skall taga sitt löfte till a
Men just ett gemensamt »gammalt minne» af mycket ömtåligt
slag gör hennes beslut ännu fastare, då hon får veta, hvem
hennes trolofvade är eller rättare varit. Girards ångest och
slutliga öfverraskning voro förträffligt skildrade; illusoriskt
framhöll herr Klausen, att denne gentleman, denna samhällets
pelare varit en hängifven dyrkare af ”Terpsikores konst.
Jubilaren biträddes med smak och god uppfattning af
sina medspelande, särskildt frk. Rynning i den nätta dan-
sösens tacksamma rol och herr Selmer såsom den enfaldige
betjenten.
Nansens fina lilla proverb fick en prägel af natur och
sanning genom det konstnärliga arbete, som frk. Bruwnr och
herr Halvorsen nedlagt på detsamma.
I »En söndag på Amager» hade aftonens hjelte, herr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
