Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Herr Daniel af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|
i
Herr Daniel.
Af
J. H. Hooijer.
Från holländskan
af
J. Granlund.
(Forts. fr. föreg. häfte.)
ANRVII.
Från detta ögonblick gjorde Daniel sitt bästa att för-
sona sig med sitt öde. Hans moder räckte honom härvid
en hjelpsam hand, i det hon skaffade sin son goda böcker
och intresserade honom för konst och litteratur med den
brinnande hängifvenhet, hon sjelf kände derför. Hon egde
ett smycke af högt värde, ett perlband, en gammal familje-
klenod, från hvilken hon aldrig kunnat skilja sig. Hennes
mor hade varit smyckad dermed som brud, det hade varit
i hennes slägt sedan århundraden. Icke så mycket för
värdet af det vackra smycket, som icke fast mer för det
minne, som dermed var förbundet låg det henne så mycket
om hjertat. Den, som icke är fäst vid till exempel en gam-
mal möbel, denna relik, vid hvilken ett stort stycke men-
niskolif är förknippadt, detta vittne till såväl glädje
som smärta, den, fruktar jag, känner sig lika litet bun-
den af andliga eller moraliska band. Sätt intet förtroende
till en person, som slänger ditt porträtt hit och dit. —
Detta smycke sålde hon. För penningarna derför lät hon
Daniel taga lektioner. En lärare från en större plats infann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
