Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Herr Daniel af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig hos honom två gånger 1 veckan. Så fick Daniel öfva
sig på piano och violoncell. Allt hvad som stod i mo-
derns förmåga giorde hon för att godtgöra den orätt, som
hans faders sorglöshet tillfogat hennes sistfödde. |
XKNXIX.
Tmellertid började kontoret allt mer taga Daniels tid
anspråk. Hans fader visade sig der så sällan och så flyk-
tigt, som det någonsin var förenligt med nödvändighetens
kraf. Motgången, som sätter sporrarne 1 sidan på en del
menniskor, verkade i stället enerverande och slappande
på hvad han ännu hade qvar af karaktär. Hans sociala
tillbakagång, förlusten af två af hans mest älskade söner bi-
drogo blott att ytterligare öka hans behof af förströelser.
Hans vårdslösade yttre, den irrande blicken och de slappa
dragen voro pinsamma tecken till förfall hos mannen. Hans
omgifning såg honom så småningom sjunka till en punkt,
Kön dit visserligen kärleken följer, men der aktningen gråtande
IRL slår ned ögonen och vänder sig bort. Stadsk assören förde
(i ett svirrande lif, satt vid spelbordet till sent på nätterna
och försummade allting, men förblef trots allt afhållen af
I sina församlingsbor för sitt hjertegoda sinnelag och sitt
| öppna väsen. I hemmet var han god och vänlig samt
INRE en slundtals ångerfull. Han såg upp till sin hustru med naiv
(6 beundran och stundom äfven med sjelfförebråelse. Det fans |
HN något hos denne man, något oardortåndlit bedårande, som |
gjorde det omöjligt att man icke, trots allt, höll af honom.
I Han ryckte de upp sig tid efter annan, såg öfver
IN sina räkenskaper, tog ledningen af sina göromål om hand,
| låste in sitt jagtgevär, afsvor ”biljardkö och kort, kom i god
Hu tid på kontoret, höll vt der till middagen och stännade
I hemma om aftonen. Men det töfvade icke länge, innan han
återföll i sina gamla vanor. När oron åter visade sig, och
när Daniel hörde sin far draga till porten och kom hem
först sent på natten, så underlig och så upprymd, vågade
han knapt se på sin mor. Hon satt blek och nedlutad, på
det sonen ej skulle se de tårar, som brännheta föllo ned på
hennes handarbete.
NEN ENG
Hans moder höll sig vid honom såsom vid den enda
skatt hon ännu hade qvar från sitt lifs sorgliga skeppsbrott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
