Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Herr Daniel af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|
|
|
hk
745
pligter, för att bjuda spetsen åt enformiga sysselsätlningars
själsmördande tråkighet. Ju mer han förmådde slita tan-
karne från sig sjelf och rikta dem på sina beklagansvärde
föräldrar, desto mindre brände hans eget sår. — Obemärkt,
beklagad af några, begabbad af andra såsom sin faders under-
dånige slaf och lastdragare, förnötte han på den tysta plat-
sen det bästa af sitt lif. Det är i vår tid modernt att tänka
lågt om menniskorna. Men jag tror, att det fins mera godt
hos dem än till och med de varmaste menniskovänner veta
eller ana. Månget martyrskap, öfvertaget med oförskräckt
hjeltemod och buret i hemlighet, är icke bokfördt af dem,
som hafva räkenskaperna om hand. När Daniel såg på sin
fader, sade honom hans hjerta, att han afvärjt den offentliga
vanäran från hans grå hår och räddat dera från värre
än döden. När stadskassören till sist lades ned på den
sjukbädd, från hvilken han aldrig mer skulle uppstå, tillkal-
lade den gamle mannen sin yngste son. Vid det Daniel knä-
böjde vid sängen, lade den döende sin hand på hans hufvud
och hviskade, i det han riktade de bristande ögonen på honom:
»Daniel — min ... käre... son!» Med knapt hörbar
stämma tillade han ... »förlåt...
»O, fader!»
Det rådde en högtidlig tystnad i kammaren. Ett maje-
stät, döden, tronade derinne. På aftonen inträdde Daniel
allena i det dystra rummet, öppnade fönsterluckorna och
drog undan gardinerna för att för sista gången befinna sig
ansigte mot ansigte med den döde. Aftonljuset föll på de
lugna dragen. Hans fader låg der med detta blida uttryck,
som han mindes från barndomen. Själen, hvars oförgäng-
liga ungdom ej kan oskäras af lidanden eller synd, hade
vid skiljsmessan från kroppen tryckt sin ursprungliga prä-
gel på den dödes drag.
Daniel lade sin hand på den marmorkalla pannan. När
han lyfte ögonen från den döde, hade han frid.
XXNXNVI
Efter stadskassörens död — Daniel fick hans plats -— fort-
foro mor ocn son att bo tillsammans. De par år, som förflöto
innan äfven hans mor gick bort, voro sköna år. Moderns
största bedymmer var blott att hon fortfarande skulle stå i
Ur Dagens Krönika. VIII. 9—10. 48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
