Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Silhuetter från 1888 års kyrkomöte, af Anatole de Suède
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Var det en händelse eller var det måhända något mera
än en ren tillfällighet, att samma dag som 1888 års kyrko-
möte öppnades, ja, samma timme, som det denna dag var för-
samladt i Andra kammarens plenisal, himmelens slussar tycktes
öppnas och ett det intensivaste oväder urladdade sig öfver
hufvudstaden? Det ena molnbatteriet efter det andra körde
upp öfver Riddarfjärden och bröstade af, så att fönsterrutorna
i riksdagshuset skallrade och den erkändt dåliga byggnaden
rent af tycktes darra på sina grundvalar. Det var en stund
riktigt hemskt in 1 salen. Oaktadt middagstimmen rådde half-
mörker. Den ena blixten efter den andra slog en blåaktig
flamma genom rummet. Sorlet hade förstummats af sig sjelft.
Alla sutto stilla på sina platser, och flere hade omedvetet knäppt
ihop händerna.
Jo, jo, gubbar, så talar Herren Zebaoth, liksom en gång
på Sinai berg, då han vill ödmjuka menniskornas sinnen, och
icke genom era munnar! Derför — hafven era visors buller
bort och tysten era läppars oxar!
Medan emellertid himlen klarnar derute, så låtom oss taga
den högtidliga församlingen 1 närmare betraktande.
Främst möter oss då, halft tillbakalutad i den beqväma
talarestolen, en, trots de sjuttio åren, mäktig, imponerande ge-
stalt, inför hvars allvarliga, tänkande ansigte man gerna —
hvilka åsigter man än för öfrigt må hysa och hvilken religiös
ståndpunkt man än intager – vördnadsfullt böjer sig.
Hvad är det som gör, att erkebiskop 4. N. Sundbergs
namn öfverallt i Sveriges rike, i alla samhällsklasser nämnes
med en till vördnad gränsande aktning och omfattas med så
varma sympatier, som endast sällan komma en man till del?
Är det hans ställning som den svenska kyrkans primas? Långt
derifrån. Tidsandan är icke sådan, att blotta embetet förmår
omgifva sin innehafvare med en nimbus som denna, och minst
af allt är detta förhållandet med de höga presterliga embetena.
Man här blifvit kritisk. Fordringarne hafva stigit. Uppbäres
icke messkruden tillräckligt, så faller den som en skinnpels.
Men hvad erkebiskop Sundberg beträffar, så är han i besitt-
ning af egenskaper, som skattas högt nu för tiden, emedan de
äro så sällsynta, och som vi kort och godt sammanfatta i om-
dömet: det är en man! Ja, erkebiskop Sundberg är en man,
+ Uttrycket är »historiskt» (Schéele).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
