Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Silhuetter från 1888 års kyrkomöte, af Anatole de Suède
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ot
af den uppkomna tystnaden, — talmannen lät höra sin kraf-
tiga röst:
— Behagar kammaren åtskiljas? åtföljdt af ett energiskt
klubbslag.
Så långt går hr erkebiskopen visserligen icke i kyrkomötet,
men något despotisk är han äfven här. Och han kan vara det.
Det är den af alla kända och erkända öfverlägsenheten, som
får sitt uttryck i hela hans personlighet. Och om äfven biskop
Rundgren i sitt svar på erkebiskopens afskedstal vid kyrko-
mötets afslutning något spetsigt talade om hr erkebiskopen som
en tyst mötesdeltagare, den der endast »>med sitt vexlande min-
spel» deltagit i debatterna, så vitnade den djupa, vördnadsfulla
tystnaden vid ordförandens vackra, malmfulla, af en stark rörelse
vibrerande afskedstal och de varma, sympatiska blickarne från
alla håll, att han förstått ingifva icke blott respekt utan äfven
kärlek.
Säkert är, att om ordförandeklubban i den svenska kyrkan
till nästa kyrkomöte för alltid fallit ur den nuvarande ordfö-
randens hand, en blifvande efterföljare skall aldrig komma en
att glömma den vackra, ståtliga gestalt och den manliga person-
lighet som före honom förde denna klubba, lika säkert som
det är, att erkebiskop A. N. Sundberg är en större tyngd i
statskyrkans svigtande vågskål än någon kanske anar.
Vända vi oss från den tyste, endast genom sitt »vexlande
minspel» i debatterna deltagande ordföranden till de mera aktiva
kämparne i den stridande kyrkans tjenst, så delas de officielt
i de bägge hufvudgrupperna: presterliga ledamöter och lekmän.
En närmare mönstring af trupperna i den ordning, som de
under mötet gått i elden, ger dock vid handen en vida mera
tidsenlig och efter strategikens alla regler ordnad slaglinie.
Längst ut på högra flygeln störtar, under väldiga härskrin
och svängande svärden öfver sina hufvuden, en oförvägen skara
fram mot den fruktansvärda drake, som kallas tiden. Det är
de tappraste bland de tappre. Det är arméns berserkar. Blinda
af raseri rusa de fcram. Visserligen händer det, att de under
sin framfart stundom hugga i sten och inlåta sig i en för-
tviflad kamp med väderqvarnar, men detta förringar på intet
sätt deras mod. Tvärtom är det egnadt att än mera stegra
den beundran, de ingifva. Striden mot fantomer och hjern-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
