Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Silhuetter från 1888 års kyrkomöte, af Anatole de Suède
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hr P. A. Bergström är för radikal för kyrkomötet, och då
kyrkomötet är för radikalt för hr Rundgren — hur skall då
den senare vara beskaffad? Ty hr Rundgren har sjelf offent-
ligen och bittert under debatten om domkapitlens ombildning
beklagat sig öfver 1888 års reformsträfvande kyrkomöte —
tänk, 1888 års reformsträfvande kyrkomöte! — och påpekat
det vådliga inflytande, som dessa reformsträfvanden kunde hafva
på vår konservativa befolkning (sic!). Detta tal var t. o. m.
kyrkomötet för starkt. Man skrattade, skrattade öppet. Stackars
hr Rundgren! Det var icke med lätt hjerta, han återvände till
sina bygder — han förklarade det sjelf: Stackars hr Rund-
gren, som icke kan hejda tiden i sitt lopp och befalla jorden
att stanna! Stackars hr Rundgren, som icke kan allt hvad
han vill — och lyckliga vi andra, att så icke är förhållandet!
Biskop Rundgren skulle nog vara det hög-ortodoxa partiets
ledare, om han icke hade tvänne fel: det ena att vara för
gammal, det andra att ha för svag röst. Det första felet skulle
väl dock kunna anstå, men det andra är ohjelpligt. Ty chefen
för detta parti måste vara en stormklocka, hvars ljud höres
vida och kommer alla menniskor att lyssna och säga: »nej,
hör hur det låter!»
Man sökte och man fann -— biskop Buling.
Det är förunderligt med den statskyrkan. Blind måste
hon vara och döf på båda öronen. Då en menniska märker,
att alltför stora hinder uppresa sig mot henne, så kämpar hon
icke mot strömmen utan inväntar en lämpligare tidpunkt för
att förverkliga sina planer. Om en statsman känner marken
vackla under sig, så sträfvar han icke att föröka sitt maktom-
råde utan att konsolidera sin ställning och att bota gamla refvor
innan han orsakar nya. Det är en stor konst att vänta. Hvar-
för väntar icke statskyrkan? Förstår hon det icke, eller känner
hon måhända instinktmessigt, att framtiden icke hör henne till?
Hur hon nu än gör, men faktum är, att hon måste anse den
närvarande tidpunkten synnerligen lämplig att fiska i grumligt
vatten efter hon går så agressivt tillväga som hon icke gjort
på många år. Denna agressiva politik visar sig icke minst i
valet af chef, ty biskopen i Vesterås, Gottfrid Billing, är fram-
för allt en agressivitetens man.
Hr Billing är utan tvifvel en synnerligen lämplig chef.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
