Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Silhuetter från 1888 års kyrkomöte, af Anatole de Suède
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
762
känner. Fortsättande sin inqvisitoriska rol, frågar hr biskopen,
om det var några af de andra flickorna, som sagt på samma
sätt. Då reser sig en af de unga flickorna upp och säger (0,
det fins dock mod här i verlden!): >»Nej, jag har inte sagt
det, men jag har tänkt det!» Alldeles okänslig för ett dylikt
vackert drag af öppenhet och frimodighet, ger hr biskopen de bägge
unga flickorna en skarp, offentlig tillrättavisning och varnar (!!)
de andra att umgås med sådana dåliga (!) flickor. Är den
stränge domaren ännu nöjd, är Herren Zebaoths vrede blidkad?
Nej, hr biskopen tvingar (l!!!) såsom eforus föreståndarinnan
för den skola, i hvars högsta klass den förstnämnda unga
damen går, att, oaktadt eljes inga anmärkningar förekommit
mot hennes uppförande, — tvingar henne, säger jag, att -— sätta
ned hennes sedebetyg. Den stackars flickan kommer ut i verl-
den — hon ämnar blifva lärarinna — med nedsatt sedebetyg!
Nu ändtligen är den hämnande Guden försonad, kärlekens
evangelium är tolkadt!
Men- låtom oss lemna denna vämjeliga historia; den be-
lyser hr v. Schéeles karakter vida bättre än hvad volymer be-
skrifningar om intryck, tal om sympati och antipati m. m. kunnat
göra. Med anledning deraf må det blott tillåtas mig att fram-
lägga en liten gåta: hvilken af de deri uppträdande personerna
var den största käringen?
Af de öfriga till den högkyrkliga falangen hörande perso-
nerna vill jag endast i korthet framhålla fyra, nemligen hrr
Rodhe, Olbers, Liedholm och Widén.
Det rådde stor spänning inom kyrkomötet, då den nyut-
nämnde Göteborgsbiskopen första gången begärde ordet. Var
det emedan man väntat sig för mycket, som man efteråt icke
kunde värja sig från en känsla af besvikning? Voro förvänt-
ningarne för stora, eller var biskop fHodhe för liten? Faktum
är emellertid, att det var en missräkning.
Det väckte en viss förvåning, då, efter biskop Björcks
död, de flesta rösterna tillföllo kyrkoherden i Norrköping. Hade
den store Henrik Schartaus ande vikit ifrån våra ortodoxa
vestkustprester? Man väntade på en förklaring, och den ute-
blef sannerligen icke. Biskop Rodhes nyligen utsända herda-
bref lemnar ingenting öfrigt att önska i strängt schartauansk
anda. Man visste nog hvad man gjorde nere i Göteborg, —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
