Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Silhuetter från 1888 års kyrkomöte, af Anatole de Suède
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ganska humoristiskt anlagd, och mer än en gång under de-
batterna skakades hans kolossala kroppshydda af sådana der
intensivt magstärkande skratt, som gör en glad att se på, men
stundom blef det äfven honom för starkt och med lagboken i
hand protesterade han — för döfva öron.
Men om hrr Berg och Bergström inskränkte sig till att
på det rent juridiska fältet leverera den ortodoxa falangen den
ena bataljen efter den andra, så fans det några, som icke
skydde att angripa den på det rent kyrkliga området; det var
triumviratet Hammarskjöld, Treffenberg och Fehr.
Genast man kom in i kyrkomötet under pågående debatt,
fästes ens uppmärksamhet vid en mager, medelålders herre,
som visserligen tycktes ha sin plats längst ut på venstra flygeln,
men som syntes betrakta denna plats som en rent formel sak,
utan den ringaste praktiska betydelse. Med matematisk nog-
grannhet skär han gångbanan — sexton steg fram och sexton
tillbaka, fram och åter regelbundet som en pendel — ett lef-
vande perpetuum mobile. Nu stannar han och betraktar talaren
... Så 1 väg igen med tummarne innanför vesten — sexton
steg fram och sexton tillbaka. — Men hvad är det? Har ur-
verket råkat i olag? Den högra tummen släpper sitt fäste,
handen börjar gestikulera och slå i luften, och det ser ut som
om fingrarne råkat i den lifligaste opposition mot hvarandra
— det är förberedelsen.
»Herr Hammarskjöld!» ropar ordföranden.
Gestalten skyndar att intaga sin plats. Det blir med ens
alldeles tyst i salen. Biskop Billing vänder sig helt om på
sin stol och stirrar talaren oafvändt i ansigtet; hvar och en
spetsar öronen -— referenterna både öron och pennor, ty nu
blir det säkerligen ord af och inga visor.
Ja, ord blir det — ord, der hvarje bokstaf är en klinga,
hvarje sats en väl riktad stöt in i det fiendtliga lägret!
Med händerna stödda mot den framför honom stående
stolens ryggstöd, vaggande sakta fram och tillbaka med kroppen
och ofta nog med slutna ögon för att utestänga alla yttre in-
tryck och koncentrera hela sin intelligens och tankeförmåga på
det föreliggande ämnet, börjar talaren sitt anförande. Skarpa,
ända till ytterlighet pointerade och sammanbundna med en
oböjlig logisk klarhet och reda, följa satserna hvarandra. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
