Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Silhuetter från 1888 års kyrkomöte, af Anatole de Suède
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
769
är nära nog intet tal detta, åtminstone icke i vanlig mening;
det är en dissekering, som obarmhertigt vänder upp och ned
på motståndarnes argumenter och med oemotståndlig styrka
tränger ned i frågans hjertpunkt. Och när talaren slutat och
som ingenting händt återtager sin promenad, så skall man vara
mer än lofligt dum, om man icke har den ifrågavarande saken
på sina fem fingrar, klar och genomskådlig som ett a-b-c.
I justitierådet Hammarskjöld hade den ortodoxa högern
sin ojemförligt skarpaste och talangfullaste motståndare inom
kyrkomötet. Hans lysande tal under debatten om kyrkliga hand-
lingars förrättande af icke prestmän kan betraktas som en af
mötets glanspunkter. Med en kraft och skärpa, som söker
sin like, tillbakavisade han här kyrkomötets inblandning i rent
borgerliga förhållanden, på samma gång han med bitande ironi
gisslade försöket att införa borgerliga straffbestämmelser för
rent kyrkliga förseelser.
Man lyssnade icke på honom den gången liksom så många
andra. Men det är ju så — hvilket väl kyrkomötet minst af
alla skulle vilja förneka — att den Gud vill förderfva, den
slår han med blindhet.
Säger hr Hammarskjöld sina motståndare sanningen på
ett visserligen skarpt men dock akademiskt, man kunde nästan
säga civiliseradt, sätt, så ger landshöfding Curry Treffenberg
honom icke efter -— åtminstone icke hvad skärpan beträffar;
med det akademiska är det både si och så.
Det ligger något af obändig naturkraft öfver hr Treffen-
bergs hela personlighet. Med ett utseende som en cirkus-
direktör — det fattas bara piskan och ridstöflarne, står hans
inre jag i den lyckligaste harmoni med det yttre. Stora gester,
röst och rörelser af öfverflödande kraft — storslagen och djerf,
passionerad, häftig, något framfusig kanske, men framförallt
originell — se der en bild af den store Dalahöfdingen. Att
se honom och biskop Rundgren i strid med hvarandra — hvil-
ket man ofta var i tillfälle att göra, var som att åskåda en
kamp mellan tvänne olika element. Fick hr Rundgren rätten,
d. v. s. majoriteten, på sin sida, nog fick hr Treffenberg sympa-
tierna på sin. Hvilket är bäst — förståndet eller hjertat?
För egen del tvekar jag icke i valet.
Hr Treffenberg höll egentligen under hela mötet endast
två, om jag så får säga, stora tal; det ena till försvar för sin
vid flera föregående kyrkomöten väckta motion om katekes-
utanläsningens inskränkning, det andra i fråga om föreslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
