Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Silhuetter från 1888 års kyrkomöte, af Anatole de Suède
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
770
ändring 1 kyrkomötets sammansättning. Med hvilken robust
hårdhändhet går han icke här sina motståndare inpå lifvet!
Han förebrår de presterliga ledamöterna deras stora omsorg
för ekonomiska frågor, å de kyrkliga intressenas periferi, på
samma gång de visa en oförlåtlig likgiltighet för det kristliga
församlingslifvet, han erinrar dem spetsigt om Bismarcks ord,
att det endast är de dåliga hufvudena, som ej ändra åsigter,
sålunda på ett lika roligt som skarpt sätt afvisande skälet, att
hans motion förut flere gånger afslagits. Och med hvilken
ogenerad djerfhet slungar han icke i det senare talet ut de
riksbekanta orden om kyrkomötets impopularitet! Man skall
stå på säkra fötter för att våga komma fram med dylika saker,
menar ni. Det är sant, men det fordras något mera; det kräfs
både hufvud och hjerta.
Till den venstra flygeln hör äfven en — summa en prest-
man, men denne en är så god som tio andra.
Hvad är det, som har gjort, att pastor primarius HF. 4.
Fehr på kort tid förvärfvat sig så allmänna och varma sympa-
tier som ingen af hufvudstadens prestmän, ja, kanske ingen
inom Sveriges landamären? Och detta — egendomligt nog —
äfven. inom det yngre slägtet, som eljes icke är kändt för att
hysa alltför stora sympatier för prestkappan. Svaren skulle kunna
variera på mångahanda sätt. Jag vill endast framhålla en
orsak, som — så förunderligt det låter — kanske är den be-
stämmande och mer eller mindre ligger till grunden för de
andra. Det låter nemligen icke förneka sig, att oviljan mot
statskyrkan såsom institution, och dermed äfven mot presterna
såsom hennes representanter, är så djup, isynnerhet hos det
yngre slägtet, att en blott opposition deremot är tillräcklig att
stämma våra hjertan till förmån för oppositionsmannen. Kom-
mer nu dertill, att personen i fråga sjelf tillhör denna kyrka,
att han är en af dess främste män, att han är begåfvad,
talangfull och en alltigenom kraftfull och sympatisk personlig-
het, så är det ju icke att undra på, om sympatierna äro vända
mot honom som sidorna i en uppslagen bok.
Säkert är, att 1888 års kyrkomöte bidragit, att än ytter-
ligare öka hr Fehrs popularitet. Gentemot den obskurantism,
den hätskhet och ofördragsamhet, som utmärkt ett stort antal
af de andra, högre och lägre prestmännen, har hr Fehrs upp-
trädande varit som en oas i ödemarken. Med hvilken ljungande
kraft har han icke ’här fört den religiösa fördragsamhetens
talan! I debatten om katekesutanläsningen är han den ende,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
