Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Silhuetter från 1888 års kyrkomöte, af Anatole de Suède
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RA älötgetstns sr nnnn en
712
hamnade i — penningpungen. Hr Olsson måtte emellertid
snart ha funnit det trist, ty strax derefter försvann han från
skådeplatsen för att, såsom nyutnämnd senateur de Suede, på
en annan marknad verka i fri . .. nej protektionistisk riktning,
och frih. Barnekow sjöng derefter endast brutna strofer ur de
frireligiöses svanesång.
Hvad den andra gruppen beträffar, bestående af hrr A. P.
Damielsson, Ola Andersson, J. EH. Wikstén och Gustaf Jonsson,
så tycktes de förunderligt nog — icke känna sig rigtigt hemma-
stadda i Andra kammarens plenisal. De goda landtmännen
kände tydligen icke igen den aptitretande doft af ladugård och
de gyllene skördar, som eljes bruka känneteckna denna sal.
Tyckte de måhända, att det fans för mycket ogräs i hvetet?
Men i så fall var det ju endast prestkragar, och nog veta
skicklige” jordbrukare hur man gör med dem -— man plockar
hara — si så här — duger ... duger inte ... duger
duger inte o. s. v., tills fältet blifvit rensadt och moget för
riksdagens mejande lie.
Den stora teologiska fältmanövern är nu afslutad. Med
blandade känslor hafva kämparne återvändt till sina ulliga
hjordar och återtagit den angenäma klippningen. Under intrycket
af ett landtligt lugn och saxarnes sympatiska knäppande skingras
alla oroliga tankar och det blir frid i sinnena. Klagomålen öfver
tidens ondska försvagas och dyka endast upp här och hvar
med förminskad styrka. De hjernspöken, som kallats till lif
af 1888 års kyrkomöte, domna så småningom och den svenska
statskyrkan försjunker ånyo i en mild och sakta slummer. I
full sympati med det gamla ordstäfvet: »tyst på läktaren, presten
sofver!» ljuder en välgörande snarkning genom de åldriga mu-
rarne. Man har glömt de många sprickorna, man märker icke,
hur det knakar i fogar och bjelkar ... tyst på läktaren
stör inte de sofvande ... sömnen är helig ...
De dårarne — de veta icke, att det fins en, som aldrig
sofver, aldrig hvilar, och det är tiden!
Analtole de Suéde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
