Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Återblick på den musikaliska vårsäsongen, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
785
som publiken denna Tannhäuser-representation råkade hylla st.
godt som alla de medverkande — hr Behrens i sitt torra parti
exclusive — så fann man förmodligen att man borde söka arran-
gera åt den värderade gästen en mer uppmärksammad sortie.
Hr Behrens uppträdde derefter »för sista gången» än i den ena.
operan än i den andra, tills dess den enligt menageri-egarnes
terminologi »oåterkalleligt sista gången» firades den 4 juni. Om
hr Behrens sedan »ännu vidare ytterligare extra» (samma ter-
minologi) uppträdt på k. operan, är mig obekant.
Emellertid — på ofvanstående lilla vis hann publiken få.
återse sin gamla bekantskap i flera af hans bästa roler, såsom
Leporello, Tell o. s. v. Det förra partiet har hos oss nu rätt
länge fått undvara stödet af ett myndigt instrument, hvadan
hr Behrens kraftiga toner gåfvo ny glans åt partiets skönheter,
särskildt den spirituelt graciösa katalog-arian. I dramatiskt hän-
seende var prestationen underhållande, om ock hr Janzon, vår:
»faste Leporello», i det fallet kan bjuda på mer. TI Tell hade
hr B. tillfälle att förvåna med omfånget af sin stämma, som
trots åren ännu ganska godt går ut med partiet, hvilket annars för
en bassångare ej ligger så synnerligen fördelaktigt. Hr Behrens’
Wilhelm var i alla hänseenden en fortfarande mycket parant.
framställning, visande huru långt en operasångare utan att vara
konstnär i djupare mening kan hinna genom studier, observa-
tioner, rutin — imitationer o. s. v. Den mer bjertliga klangen
i vår ordinarie Tells äfvenledes storartade stämma och fram-
ställningens värme och adel gör dock att åtminstone vi för
vår del »nöja oss) med hvad vi ega. Om man för öfrigt jem-
för »Don Juans» och »Tells» återgifvande dessa aftnar, så torde-
priset tillkomma Rossinis operas, der första tenoren, hr BSell-
man, i sitt parti — den del han sjöng — inlade en eld,
som Arnoldson trots sitt öfverlägsna organ ej var mäktig och
der äfven damerna ganska väl gjorde skäl för sig. Deremot
slarfvades med en hufvudfaktor, körerna, hvilkas strålande skön-
het om något borde inspirera en konstförståndig teaterstyrelse:
till omsorgsfull vård.
Sist — åtminstone sist vi sågo honom å k. operan — gaste-
rade hr B. som Plumkett i Martha. - Denna är den lättaste:
rolen inom hans repertoar och lyckas honom bäst — nu som
förr. Någon individualisering behöfs der ej, man gör der be-
kantskap — om man ej gjort det förr — med hr Behrens
privata menniska, och lär det väl ej vara indiskret att säga att
det är en mycket angenäm, lifvande och lifvad bekantskap. Lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
