Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Återblick på den musikaliska vårsäsongen, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
som höstens bas-gäst, hr Elmblad, var störst i en sekt-visa, så
var vårens dito, hr Behrens, störst i en porterlied. Hr B. var
verkligen oförliknelig i denna visa och våra egna små besked-
liga Plumketter — Söderman, Örtengren och hvad de heta —
sjönko ned genom jorden med sina fridsamma vaggvisor emot
detta »hurra», som dånade, drillade och fräste som den hvit-
skummande drycken sjelf.
Frk. Almati, som hittills varit en ganska intetsägande Nancy,
inspirerades nu af sin strålande glada motspelare och sekunderade
hans komik i flera fall ganska bra, om också ännu bättre »Julior»
funnits på vår scen, Trebelli och Charlotte Strandberg, t. ex.
Att frk. Almati ej gick ut med sångpartiet var oroväckande för
hennes eventuela engagement utomlands, der af en altsångerska
fordras fullt ut det röstomfång, som Nancys parti utvisar. Må-
hända kan detta register, som förlorat sig under sångerskans
engagement i Stockholm, genom öfning i tid återupphjelpas.
Frk. Almati uppträdde »sista gången för alltid) denna representa-
tion. Det gör frk. Almati nu hvar vår. Den unga damen är
så skalkaktig att hon dermed narrar sina beundrare i D. N.
0. S. V. att i deras förtviflan öfver afgången (frökens icke Ny-
heternas) hardt när skrifva nekrologer öfver henne. I år har
känslan gripit t. o. m. Aftonbladet, som i sin beklämning vänder
litet upp och ned på den saknades roler, såsom då sångerskan
förmenas ha sjungit Gertrud i Den bergtagna, Elsa i Svinaherden,
hvilka roler det ännu återstår för professorn-kompositören —
att skapa."
»Martha» gafs föröfrigt med samma personal som 1 höstas.
Sålunda tvingade teaterstyrelsen fortfarande frk. Karlsohn att
misslyckas i lady Durhams rol, hvilket den i andra partier så
"framstående och gerna hörda sångerskan utan vidare kan sätta
på k. teaterstyrelsens syndaregister — om der får rum någon-
ting mer.
Några dar efter denna föreställning hade fru Hvasser sin
»afskedsrecett».
Jag erinrar mig på tal härom en anekdot om en gammal
onkel i landsorten, som, ifrig Hvasser-beundrare, icke nog kunde
uttala sin hänförelse öfver »hur hon sjöng sen» Det var i
»Egmont» och Clara-Hvasser hade »med sin gudomliga sång rört
mig till tårar, riktiga tårar? Jag kan ej beskrifva gubbens
förargelse, när en något mer teatervan Stockholmare en gång
+ Skapa, enligt katekesen = frambringa af intet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
