Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Återblick på den musikaliska vårsäsongen, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
700
denna antyder att idyllen skall börja om i morgon dag, munkarne
repetera, hvarpå allesammans ge sig till att sjunga Ave Maria,
ett fromt, något oväntadt drag.
»Stackars liten sven, som om blomstern har vård», det var
hr Lundqvist, som satt i teten för de unga damerna, hr L. sjöng
vackert med sin vackra röst och det är vackert så. Ungdom-
ligt svärmeri och en viss poetisk entusiasm hade varit af nöden
förstås, men då en ung Upsalastudent, som vi hört i partiet,
var ännu torrare, bör ingen undra på hr L. Hans prinsessa
tog saken ganska kallt och bemödade sig förnämligast att sjunga
i takt och få fram höjdtonerna, der hr Arlberg ännu har diverse
ogjordt. Gud vet om inte fru Edling, som har många fler år
på nacken, hade gifvit verket en långt ungdomligare tolkning.
Det är ett tidens tecken att ju yngre våra konsertfoglar äro,
desto kallare och förståndigare och tråkigare och fatalare sjunga
de sina sånger.
Musikföreningens uppträdande »i rosengården» var alls icke
rosenrasande och k. hofkapellet ackompagnerade. Mirakel!
Men bättre ändå ackompagnerade frk. Sidner, en behaglig
ung pianist, som medverkade i Blommornas undran. De som
undrade voro frk. Klemming (Majros), frk. Juell (förgät mig ej),
tre musikväninnor (penséer) och den som gaf svar på tal det var
frk. Karlsohn, som skizzerade Papilios luftiga små koloratur-
språng alldeles som sig borde, fjärilslätt, skälmskt och småroligt.
Penséerna sjöngo särdeles bra, kontra-alten gjorde specielt god
effekt. Hr Lundqvist inledde med några klockar-toner det hela
och hr Strandbergs nästoner saknades ej heller, mera nasala än
någonsin, i blomsterringen.
Damerna sjöngo sedan WSnöflingornas kör af Norman. På
frk. Öhrströms stora konsert okt. 86 gafs denna kör under hr
Halléns anförande och äfven med fara att anses partiska till hr
Halléns förmån måste vi tillstå att vi tyckte mycket bättre om
den snön som föll i fjol eller för-fjol än den som föll i Maj.
I allmänhet tycker folk heller ej om snö i Maj.
Ett ganska dundrande slut bestods i Normans Kung Hakes
död, ett af den utmärkte kompositörens mindre framstående ar-
beten för öfrigt. MSolopartiet är enkom skrifvet för apotekar
Smith och hr apotekaren hade der tillfälle att briljera med både
höjd och djup, det senare dock ej af Behrens sonoritet och vidd.
Manskören skrek och orkestern gaf hals och publiken började
sitt korståg ut mot det förlofvade landet, jag menar kapprummen,
der de länge och väl belägra sina ytterkläder i den rysligaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
