Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Kronjuvelerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
roll icke fullt kom till sin rätt. Detta gäller i första rummet
frök. Ek. Man behöfver icke vara kritiker ex professo, för att
förstå att detta parti icke lämpar sig för hennes naturell.
Hennes af naturen något tunga koloratur är ett väsentligt hinder,
och härtill en alltför trög replikbehandling gör att den charme
och elegans, som Katarinas parti fordrar, icke fick den rätta
tolkningen. Emellertid eger frk. Ek en så mångårig rutin, att hon
icke förstör rollen. De applåder, som hon fick för sina bravur-
variationer i 2:dra akten, bör hon skrifva på sina gamla vexlar.
Hr Janzon (Reboledo) är ibland ganska rolig, men gör sig
tyvärr skyldig till samma fel som frk. Ek vis-å-vis dialogen, i
synnerhet när han läser upp sin rapport till drottningen, inne-
hållande knuten i hela intrigen. Uppläsningen bör göras så,
att publiken sättes i spänd väntan. I stället hade den alldeles
motsatt verkning. Jag såg mer än en hand på ett misstänkt
sätt föras upp mot munnen.
Hr Lindens Don Sebastian var något affekterad för att
representera en portugisisk ädling och officer. Hr Lundmark
(Enriquez Sandoval) har enligt vår mening det parti, hvari han
lyckas bäst. Hans framställning var både i musikaliskt och
dramatiskt hänseende särdeles aktningsvärd. I motsats till de
andra, undantagande fru Edling, var hans dialog flytande och
lätt, som den bör vara i en Aubers opéra comique. Vi gratu-
lera honom härtill, om ock han i sitt hjerta måste dela äran
med regissören. Fru Edling var en täck Diana, och hr Ström-
berg fylde sin plats.
Med anledning af »Kronjuvelernas> upptagande på stora
Teatern kan det måhända vara af intresse för våra läsare att
se hur Tidning för musik för ett tretiotal af år sedan bedömde
operans utförande å vår kgl. scen med hrr Willman, Strand-
berg, Uddman och fröken Wetterstrand i hufvudpartierna.
Recensionen lyder som följer:
»När Scribe och Auber förena sina bemödanden för tillvägabrin-
gandet af en dramatisk produkt, så kan man med visshet räkna på att
hvad de än vinna eller förfela, vinner dock. alltid allmänheten en glad
afton. Huruvida nu »Kronjuvelerna» förtjena att förvaras i konstens
skattkammare, eller endast ega förmågan att för ögonblicket blända med
sin glans, skola vi i det följande närmare undersöka. HScribe behöfver
som vanligt framförallt en pikant omständighet, som ger färg åt det hela
och som i nödfall får vara hur osannolikt som helst. Men den raskt
framåtskridande handlingen lemnar åskådaren föga tid att anställa re-
flexioner; han förledes lätt till att tro på det otroliga, och finner till
sin belöning sin nppmärksamhet sysselsatt på det lifligaste och mest om-
vexlande sätt. ÅAskådarens likgiltighet för knutens slutliga lösning är
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
