Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Från Parkett, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
recension skrifvits i annat syfte än att skrämma bort publiken från stycket,
trots att han sow oftast åt sig sökte sauvera ett och annat litet kryphål i
några knapphändiga, vackra fraser om karaktärsskildring, spel och mottagande.
Efter andra gången kom han med något som skulle föreställa en blandning
af ursäkt, beklagande och uppmuntran, men det var skrifvet försåtligt och
afskrämmande och prägladt af en fariseism som var både ömklig och veder-
värdig.
Sådan är denne herre, kotterikritikens " sublimaste representant,
En tidningsman som få,
En kritiker som ingen.
Nu adjö med honom.
En annan nyhet för säsongen har varit Dramatiska tea-
ferns »Stål och flinta», komedi i 3 akter af Frans Hedberg.
Undantagsvis skall jag lemna en redogörelse för styckets in-
nehåll:
Hufvudmotivet är en konflikt mellan fader och son, som tillika skola
föreställas representera tvenne verldsåskådningar. Sonen är 23 år, kommer
efter aflagd fil. kandidatexamen hem sjelfva julafton. Han är stålet. Fadern,
en hedersman af gammaldags typ, är hetlefrad öfver all måtta och repre-
senterar flintan. Sonen börjar snart sagdt genast efter hemkomsten locka
fram gnistor, ibland riktigt stora gnistor. I första akten, eller på sjelfva
julaftonen lockar sonen fram gnistorna genom att svära — hvilket fadern
för sin del också kan göra —, genom att begära fram konjak — hvilken
dryck fadern ibland använder, fastän, ehuru norrländing, enligt uppgift en-
dast mot reumatism — samt till sist genom att — med en alldeles osan-
nolik hänsynslöshet för faderns och familjens naturligtvis af honom kända
tycken — börja orda om sitt ledamotskap i fritänkareföreningar och radikala
klubbar samt sdiskussionsämnena derstädes. En första stora explosion hotar,
men lyckligtvis staplar gamla mormor, som, i likhet med oldmor i »Leo-
narda», har att fungera som det sunda förnuftets språkrör, in till försvar
för den hotade julfriden. Julfridens bevarande kan också anses vara pje-
sens grundtema. Denna gång räddas julfriden genom att mormor sätter sig
i sin länstol och börjar berätta en from julsaga om gossen, som höll på
att gå vilse på sjelfva julafton. Den unge mannen, som i början af akten
bland andra prof på en föga trolig och af förf. oförklarad glömska haft
svårt att erinra sig gamla mormor, hvars gullgosse han ändå var, vaknar
nu till besinning och lägger sig vid hennes fötter med hufvudet i hennes knä,
Under sagan en andaktsfull tablå med de öfriga i akten deltagande på
ett lämpligt, älskligt sätt placerade kring länstolen, och med denna på kvin-
nosjälar mest anlagda godtköpseffekt faller ridån för första akten, der bland
andra goda saker det för förf. ingalunda sällsporda effektmedlet med »möen
mad och god mad> spelar en, åtminstone hvad tidsutdrägten beträffar, inga-
»Fadren»? Rec. måtte då haft något starkare nerver, eller ock ville han
inte i förra fallet och tordes inte i senare fallet vara lika ömtålig.
+ Ett riktigt färskt prof förekommer 1 nrt för d. 29 okt., då på det
mest intensiva sätt puffas för ögonstenen bland landsortssällskap, icke blott
för hvad sällskapet i en ganska olika skepnad fordom gjort, utan ock för
hvad det — komme att göra, och för det ändamål lofordas t. o. m, en
pjes, som kompetent kritik förklarat vara rent nonsens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
