Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Från Parkett, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nn Fe
BOSSON Oo Sto
820
vara räska och lifliga ungdomar och äfven de genast redo att
munhuggas; Claudio (hr Hartman) skulle derjämte föreställa en
ung iman, som: i. krnigtvutfört ett lejons bedrifter och som nu
under en del af pjesen gick som svärmisk älskare. — Det hade
då bestämdt varit bättre att låta hr Skånberg, hvilken, fastän
nybörjare, eger en god hållning och dessutom är utrustad med
en präktig organ samt hvars anlag nästan synas mindre passa
för. moderna, borgerliga komedier, försöka sig i en uppgift
sådan som denna. När: han ansetts böra engageras, borde han
ock användas. —-— Bland de öfriga föreföll icke heller hr Elm-
lund så ovanligt intresserad af sin uppgift. Hero represente-
rar visserligen den tysta, tillbakadragna kvinligheten, i motsats
till den frimodiga, stridslystna, uppsluppna Beatrice, från hvil-
ken det sprakar af skämt och hvassa infall, men äfven hon
ären ett. barn at sin: glada tid och kan äfven för. sm. del. an-
Vända. sin tunga och. saknar visst inte sinne för: ett. godt
skämt, men genom fröken Zetterbergs behandling blef hon en gråt-
mild, tråkig och jämmerlig företeelse, om frk. Z. ock tycktes rätt
intresserad. af sin uppgift. — Hr Personne representerade det
ondas princip, var förste och högste bof 1 stycket. Han age-
rade i sin tämligen korta roll på ett sådant sätt, att han skulle
varit som klippt och skuren för att göra furore i den tiden,
då man ute i undangömdare landsortsstäder spelte förfärliga
röfvartragedier. I denna roll hade han naturligtvis intet bruk
för sina Hedinska, Almlöfska eller Fredriksonska spelmanér,
utan hade måst af reminiscenser af hr Hillbergs tragiska sätt
att tala och framför allt af den Willmanska mefistotypen laga
i hop en högst bofaktig figur. Man skulle i synnerhet se honom,
när han på sitt särskilda sätt lade armarne i kors öfver brö-
stet och spännande ut sina stora, stora, fasligt rullande ögon,
drog och halade i sina långa, långa mustacher eller ock, så-
som vid vigselakten, gömde hakan i handen. — Ljuspunkter
funnos dock, såsom redan är antydt. Af gammalt är Bene-
dikts roll känd och skattad såsom en af hr Fredriksons för-
nämsta roller, en roll som verkligen gör skäl för benämningen
»glansroll», i ty att han deri rent af glänser genom sin rent
af öfverdådiga behandling af repliken. Och äfven nu var det
fröjd att höra honom, om ock, ifall man vill vara fullt upp-
riktig, det, såsom å annat håll redan påpekats, hade insmugit
sig något ålderdomligt och blaseradt i hans spel... Men. det
förefaller troligt att det gamla goda humöret nog tagit ut
sin rätt, om icke nyss antydda ogynnsamma förhållanden egt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
