Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Från Parkett, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
fortfarande i en salongsscen, kan icke annat än väcka den
högsta förvåning och ett bestämdt ogillande.
På allvar kan väl icke mången vilja intala sig sjelf och
andra, att det var med synnerligen förlig : vind som repri-
sen af »Mycket väsen för ingenting» nyligen seglade
fram öfver denna scen. Hade inte Hr Fredrikson, fru
Fahlman och de båda rättstjenarne funnits, hade alltsammans
gått i kvaf. Nu bogserade det sig någorlunda fram, men det
vill synas som om äfven de båda förstnämnda, i sina bemö-
danden att hålla det hela någorlunda uppe, sjelfva drogos nå-
got ner. Det var en representation, som lände de dirigerande
och hela associationen för resten till föga heder, och bäst hade
varit att hela försöket varit ogjordt, då man inte vinnlade sig
med större ifver om utgången. Icke kunde man der spåra
den aktning och det intresse, som icke blott ett dylikt oför-
gängligt och ungdomsfriskt mästerverk eger oafvisliga anspråk
på, utan som rent af ha att göra sig gällande vid återgif-
vandet af hvarje som helst stycke, hvars upptagande beslutits.
Öfver detta stycke skall, hvad spelet beträffar, hvila en stämning
af lefnadslustig ungdomskänsla, muntert lynne och spelande
kvickhet, hvilken stämning sedan reagerar på åskådarne och
för dem förvandlar representationen till en verklig högtid af
glad njutning. I stället låg öfver scenen en tryckande atmos-
fer af liknöjdhet och dåsighet, som kanske tog sitt bjärtaste
och mest koncentrerade uttryck i vigselscenen, och hvarmed
vårdslösheten i iscensättning och uppsättning samt den oför-
svarligt slarfviga instuderingen på somliga håll af sjelfva ord-
läxan fullständigt harmonierade. På knappt någon annan
härvarande teater skulle det i detta senare hänseende — rol-
lernas memorering — tillåtits 1 vigtiga roller framsläppa några
så ofärdiga herrar som hrr Törnqvist och Hartman. Och när
man ser huru lugnt arbetet vid denna teater — att döma efter
de gamla programmen -— kunnat bedrifvas, finner man ett
dylikt förbiseende desto oursäktligare och nedslående. Det var
ock ganska karaktäristiskt att se med hvilket lugn de båda nyss-
nämnda herrarna, när de, hvilket icke sällan hände, stakade sig
i sina i regeln ganska säfligt framsagda roller, utan vidare
togo om igen det af sufflören upprepade stycket. Och hvad
deras spel beträffar, så var det i korthet sagdt långt under
medelmåttan. Det fans ett uttryck i pjesen om att talet gick
på kryckor, och man kunde verkligen vara frestad tillämpa
det uttrycket både på deras spel och tal. Och de skulle båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
