Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Gylne kalfvens kapell, af Daniel Fallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gylne kalfvens kapell.
Han bugande stod vid dörren
; med bockfot och fiffig min —
jag kände junkern från Faust —
det. var ju sjelfvaste Hin.
»Monsieur», han läspade artigt,
»tag rocken och hatten på,
och, om ni har lust, jag lofvar
ni riktigt muntert "skall få».
Vi smögo fram genom gator,
nu dränkta i senhöstnatt ——
ur krokiga, trånga gränder
ljöd då och då sång och skratt.
Med vilda, galna historier
höll satan målron vid makt,
och så omsider vi kommo
till stadens finaste trakt.
» Hallå!» På en stålklädd ekport
slog nu den lede appell —
i guld stod ofvan för hvalfvet
>» Gylne kalfvens kapell».
Och ljudlöst på smorda gångjern
nu porten öppnade sig,
och bockfotsmagnaten artigt
visade vägen för mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
