Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Gylne kalfvens kapell, af Daniel Fallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
I vigvattenskärl vid dörren
fyldt af skummande vin,
han doppade sina fingrar
och korsade sig, herr Hin.
Der inne i mystisk skymning
jag hufvud vid hufvud såg —
försänkt i extatisk andakt
hela församlingen låg.
På altardukens sammet,
som syntes mig rödt som blod,
bland doftande gula rosor
den gyllene kalfven stod.
Och prester i svarta skrudar
vid orgelns mäktiga ljud
de messade framför bilden:
»vi hylla dig, verldens gud>.
Och rökelsekaren svängdes,
och hela församlingen sang:
»vi hylla dig, du, den ende,
som äger i verlden klang!»
Jag gick några steg på gängen —
& Y . .” .
vid Gud, jag kände igen,
när ögonen vants vid dunklet,
jag tror hvar eviga en!
Vid dagsljus på våra gator
jag såg dem ju alla dar,
fast minen då var en annan,
än här den i natten var.
Här blicken brann som 1 feber,
och hela gestalten skalf,
der knäböjd den låg i bänken
för verldens gyllene kalf.
Rear
ee
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
