Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Gylne kalfvens kapell, af Daniel Fallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och tungan stammade hänryckt:
»med kropp och själ är jag din,
fyll blott med mynt mina fickor,
gör plånboken tjock och stinn!>
Nu trädde i predikstolen
en prest med profetisk min —
»en teologie doktor!»
bakom mig sufflerade hin.
Och presten talade:
I natt
jag talar, hvad jag tror, mot gamla vanan —
se, guldet är ön enda trygga skatt,
som menskan hjelper fram på vädjobanan.
Hvad båtar AN om icke guld man har,
och Kristusmyten är ju blott en saga —
en smula idealism, som finnes qvar
och dömer oss att korset tåligt draga.
Nej, guld, du verlden kring din axel hvälfver
för dig den mäktige på tronen skälfver —
den armes åtrå är du, allas hopp,
och derför helga vi dig själ och kropp.
Hur stor du är! — blott tretti silfverstycken
var Jesus värd, guds ende, dyre son —
han kunnat äga verden: alla smycken
och dog på korset under hopens hån. —
Om än du tror och beder så du dignar,
men äger ej ett fattigt stycke bröd
du dör midt upp i tronens öfverflöd,
och fattigvården blott din död välsignar.
Om söndan måste jag för er predika
en religion, som icke sjelf jag tror —
i guldet cidäst saligheten bor
och lifvets mål det är att blifva rika. —
I detta mystiskt sköna tempelhvalf
oändlig tjusning breder sina vingar,
och kring vår guddom, verldens gylne kalf,
den höga hymnen liksom guldmynt klingar.
-—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
