Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Robert Burns i ny belysning. En biografi af Helen Zimmern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|
86:
fallet var med hans, varit undergräfd af föregående excesser.
Sorgliga äro i sanning de målningar af nedslagenhet, af
sjelfförebråelser, som många af hans bref från denna period
innehålla; och tungt blir olycksmolnet då vi nalkas slutet.
I Januari 1796, då han återvände hem från ett dryckes-
gille, satte han sig ned att hvila under sträng köld och
somnade. Följden blef en reumatisk feber, som hans brutna
kroppskonstitution icke kunde blifva qvitt. Han blef sämre
och sämre, hans inkomst, nu då han icke längre kunda sköta
sina göromål, rar reducerad från £ 50 till £ 35; en fordrings-
egare ville låta arrestera honom, hant dyraste vän (ett frun-
tinimer, till hvilket många af hans bästa bref äro adresserade)
hade börj åt FAR med korrespondensen och visa en viss
grad af missnöje öfver hans best: indiga excesser, och hans hu-
stru afbidade sin stundande nedkomst. Läkarne ordinerade
hafsbad, och han tillbragte verkligen ungefär en vecka vid en
badort i granskapet; men hans krafter voro uttömda; han
återvände hem den 12 Juli 1796, och dog efter nio dagars
SE kl Fem dagar senare, Grön det bade begrafning fa
ggick, gaf »vackra Jean» lifvet åt en gosse, som dog ung.
Burns” sista tre bref äro ytterligt rörande. Det första
är till den fru nTunerskorrespongeng om hvilken vi nyss
talade. »Min fru», säger han, »jag har så ofta skrifvit till
er utan att erhålla svar, att jag icke åter skulle besvära er,
om ej på grund af det tillstånd, 1 hvilket jag nu befinner
mig. En sjukdom, som länge SE öfverhängande, skall,
enligt all sannolikhet, snart föra mig öfver den »gräns, hvar-
ifrån ingen resande återvänder». Pr vänskap, hvarmed ni
för många år sedan hedrade mig, var för mig den dyraste
vänskap, er konversation och särskildt er korrespondens
var för mig högeligen underhållande och lärorik. Hvilket
nöje hade jag icke att bryta sigillerna på era bref! Minnet
påskyndar ännu mer mitt stackars pulserande hjertas slag.
Farväl!!! R. B.>
Det andra brefvet är adresseradt till hans kusin. >»En
skurk till krämare, hvilken jag är skyldig ett ansenligt be-
lopp, har fått i sitt hufvud att jag är döende och har börjat
en rättegång mot mig, samt vill ändtligen föra min utmerg-
lade lekamen i häktelse. Vill du vara så god hjelpa
mig samt med omgående post sända £ 10? Åck, « James, om
du kände min stolthet, skulle du känna dubbelt snedlidenda
för mig! Jag är icke van att tigga!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
