Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Robert Burns i ny belysning. En biografi af Helen Zimmern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—Å Åre” N
—K OL -
De sista rader Burns skref, tre dagar före sin död,
voro till hans svärfader. »För himlens skull skicka genast
hit mrs Armour. Min hustru väntar stundligen att nödgas
intaga sängen. Gode Gud! hvilken belägenhet för henne,
stackare, utan någon vän! Jag återvände i dag från hafs-
baden och mina vänner, doktorerna, ville nästan öfvertyga
mig att Jag var bättre, men jag tror mig känna, att min
kraft är gången, att sjukdomen skall visa sig dödlig.
Er måg R. B.;>
Så lefde, så dog den störste lyriske skald, som Skot-
land frambragt, den Ske ald, om hvilken kanske mer bokstaf-
ligen än om många män kan sägas, att i hvarje rad, som
han skref, mannen är fullständigt oh kraftigt lefvande.
Och icke endast det, men ingen stor författare har mer
fullkomligt tecknat sitt lif i sina ter än Robert Burns.
Ej så att han är anstötlig eller personligt påträngande som
lord Byron, men hvilket Hans tema än är. för ögonblicket,
så känner Jet aren att mannen alltid är der, alltid närvarande;
att, det må vara i en sång eller ett bref, hans yttranden
äro direkta, tydliga uttryck af hans hederliga sjelf, pulse-
ande med det hastiga pulsslaget af en vaksam och anderik
lifskraft. Tack vare hans landtliga uppfostran, hans aldrig
öfvergifna Jlandtliga vanor, Fäddages Burns från denna till-
gjordhet, som den starka påtryckningen af literär täflan i
en ålder af högt drifven kultur sällan felar att frambringa.
Han var från landet och hans arbeten dofta af natur Sch
de naturliga formerna af menskligt lif. Det var en stor
fördel för hans sånger att Burns hade det sällsynta modet
att använda den skotska dialekten; denna vackra dialekt,
som är mera musikalisk i tekniskt afseende, och, liksom
italienska, rikare på fulla vokalljud än det högre utbildé ade
engelska språket. Både skotska och engelske literaturen
må väl vara stolta öfver »plogkarlen fn Ayr», som han
förtroligt kallades, och om han i sin lefnad afvek från sociala
regler, så gjorde han det aldrig i sina skaldestycken, hvilka
skola lefva så länge som engelska språket talas och läses, s
länge som män och qvinnor sjunga kärlekssånger, så länge som
kompositionerna af Mendelssohn och Becthöval (för att icke :
nämna flera som satt Burns i musik) ännu icke bortglömts och
öfverlemnats till den sallt uppslukande tidens skräpkammare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
