Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - John Ruskin. En engelsk nutidskaraktär. Af Gustaf F. Steffen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det berättas att Ruskin, då han mottog arfvet efter fadren,
utdelade 7,000 pund bland slägtingar, som han ansåg förbigångna
i testamentet, samt att han senare för agitatoriska, välgörande
och undervisnings- samt konständamål bortgifvit hela sin för-
mögenhet så när som på 12,000 pund, hvilka han anser nöd-
vändiga för sitt eget underhåll. Jag framhåller detta här,
emedan det är en antydan om den ärliga hängifvenhet, hvarmed
Ruskin ’lefver och kämpar för sin öfvertygelse. Jn trosifver,
som trots talrika utbrott af sarkasm och antipati, ständigt lyser
fram ur alla hans skrifter och säkerligen förklarar det djupa
intryck detta »original», denna bizarra enstöring gjort på sina
landsmän.
Af mer tillfälliga moment synas, näst bibellektyren, taf-
lorna af den redan 1851 aflidne engelske målaren J. M. W.
TurBer — enligt Ruskin den utmärktaste landskapsmålare som
existerat — hafva gjort det djupaste intrycket på Ruskin.
Denne blef nämligen med ett slag själfständig estetiker och konst-
historiker under några ungdomliga bemödanden att försvara den
af samtida kritiei hårdt ansatte Turner. Unge Ruskin satte
sig nämligen ned att skrifva en revyartikel om sanningen och
skönheten i Turners konst, men artikeln svällde ut till en om-
fångsrik broschyr och denna åter antog snart formen af en diger
bok »Modern Paintersy I, som kom ut 1844. Senare hafva
ytterligare fem volymer af detta verk utkommit. Det innehöll
redan 1 förvånande klarhet Ruskins estetiska trosbekännelse och
gjorde honom derför genast till föremål för häftiga angrepp af
skolestetici och tidningarnes konstkritiker.
Under vanliga förhållanden skulle jag nu, eftersom det
egentligen är sociologen Ruskin, jag här vill åt, efter några få
anmärkningar om den estetiska Ruskinismen, öfvergå till den
sociala dito. Fallet är emellertid att det existerar ett så frap-
pant logiskt samband mellan den förra och den senare, ja, en
väsensenhet mellan dem, så innerlig som jag ännu ej tänkt
mig kunna förefinnas mellan läran om det sköna och om sam-
hället — att jag ser mig föranlåten behandla båda, Ruskins
konstteorier och hans samhällslära, samtidigt. Hans kritiker
hafva i sjelfva verket lika ofta förebrått honom att han ville
reducera fram rent moraliska och estetiska principer för national-
ekonomien som att han i sin skönhetslära sväfvat ut på rent
politiskt-ekonomiska: områden. |
I öfverensstämmelse med sin i grunden supernaturalistiska
verldsåskådning är Ruskin, hvad en modern artist skulle kalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
