Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - John Ruskin. En engelsk nutidskaraktär. Af Gustaf F. Steffen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376
Sina böcker har han t. ex. gifvit titlar såsom: »Stones of Venice»
(ett präktigt konsthistoriskt verk i tre digra band), »Fors Cla-
vigera» (en serie af nära hundra sociala bref till arbetare),
»Seven Lamps of Architecture», »Munera Pulveris» (en samling
nationalekonomiska afhandlingar), »A Joy for ever» (en bok om
»konstens politiska ekonomi»), »Przateritay (en samling sjelfbio-
grafiska skizzer) o. s. v. Hvad som ytterligare bidragit att göra
honom rätt oangenäm för många af hans stolta och sjelfkära
landsmän, är den hänsynslösa sarkasm, hvarmed han brännmärker
deras krasst materialistiska lifsuppfattning, uti hvilken den kära
kommersen och den älskade industrien allsmäktigt dominera.
Enligt Ruskin tar sig »en engelsmans paradis» ut på ungefär
följande sätt: öfverallt järn och kol, mycket kol; och midt i det
vackra landskapet ett rymligt hus med två flyglar, stall, vagns-
hus, park och trädgård. Här residerar gudarnes gunstling, den
engelske gentlemannen med sin förtjusande hustru och älskvärda
familj. Frun måste ha ett präktigt »drawingroom» och utsökta
juveler, döttrarne de modernaste baltoaletter, sönerna ett par
goda hundkoppel och herrn sjelf jagtmarker i högländerna. Ett
stycke längre bort måste finnas en fabrik, som ej får vara under
en fjerdedels (eng.) mil i längd och måste hafva en ångmaskin
i hvardera ändan samt två i midten och en tre hundra fot hög
skorsten dertill. I denna fabrik bör vara beständigt sysselsatta
mellan åtta hundra och tusen arbetare, som aldrig dricka, aldrig
strejka, alltid gå i kyrkan om söndagen samt uttrycka sig på
ett hyfsadt språk. — Är icke, frågar Ruskin, denna tafla bra
vacker — — — sedd uppifrån?! Blott skada att detta icke
alls är fallet, om den tas i betraktande nedifrån. Ty vår mora-
list menar att det förefaller honom som den der gudabenådade
gentlemansfamiljens välmåga stode i ungefär samma afhängighets-
förhållande af de åtta hundra arbetarefamiljernas osunda torftig-
het som vinsten i ett lotteri till de många blanka numren. Vis-
serligen tycks det som en hvar hade möjlighet att dra vinsten,
men denna möjlighet beror derpå att så många lottegare få gå
tomhändta ur spelet. Och derför är den välmående belåtne
engelske gentlemannens paradis i vår filosofs ögon en förhatlig
humbug, som visar att den engelska nationen står på branten
af sedlig, intellektuell och fysisk ruin — för att nu ej tala om
estetisk.
Ja — herr Ruskin är en sträng och vred domare. — Han
föreslog en gång att dränka Manchesters stadsfullmäktige i Thirl-
mere-sjön, emedan de ämnade förvandla denna härliga insjö till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
