Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Hierarkien i fara? af Karl Bertel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
Därför fråga vi genast: är detta detta, eller är svart
hvitt, är 1 2 eller till och med 3? Endast under förutsättning
af de senare alternativen kunna nämligen betygen cum laude
= 2) och laudatur (= 3) få gälla som nyanser af approbatur
(= 1). Nyanser äro de vanliga: non sine m. m., men dem afser
h. h. tydligen icke. De äro för öfrigt obekanta för skollagen.
Vidare är att märka, att en sådan jämförelse, som h. h. talar om,
är påbjuden i skollagen (22 63, 64) och således redan för handen.
Hvilket skönt campus evagandr har emellertid ej h. h:s upp-
finningsrika hufvud upptäckt för sig själf och öfriga vederbörande
med dessa betyg: godkänd eller icke godkänd! Då kunde en plura-
litet med ett slag tillintetgöra, ej blott som nu, om sökanden an-
nars är karl för sin hatt, endast nagga den, som ej var behaglig,
då kunde man vid det der »bestämdare uttalandet» kanske ej
upptäcka några »nyanser» alls, utan låta 3 vara = 1, udda vara
jämt som man säger, sedan den »subjektiva uppfattningen» blifvit
utdrifven ur — i ett dylikt fall, gissa vi — den del af kon-
sistoriemedlemmarne, som icke buro kappa och krage. Återigen:
en son af en »gammal god vän» fick naturligtvis i alla händel-
ser godkänd. Klagomål inför kongl. maj:t förbjödo sig tydligen
af sig själfva. I sanning ett skönt perspektiv!
Kanske äro vi dock för stränga mot h. h. Rundgren, kanske
behandla vi honom väl mycket efter den judiska lagen: »ög:
för öga, tand för tand», men han har gifvit oss anledning att
vara stränga, såsom läsaren till öfverflöd skall finna i det föl-
jande. HH: h. är af gammalt vand att se och höra andarne
drabba tillsamman, själf en drabbande ande; detta är för oss en
lisa att veta, enär vi ej vilja honom något ondt utan blott säga
honom vårt hjärtas mening. Vi äro dock kanske väl stränga
mot honom, enär man i hans besynnerliga förslag skulle kunna
sistorierna att vid befordran låta tjänsteåldern ta ut sin rätt.
I det fallet vore h. h. och vi meningsvänner. Men huru det
se något godt, nämligen en af honom åsyftad möjlighet för kon-
Do [>] bl 5 t
än må förhålla sig med afsigten,. säkert är, att motiveringen är
ömklig och att förslaget i praxis skulle genast utöfva den verkan,
att det ännu hårdare än hittills lade allt hvad kuhbskap, snille
och själfständighet heter inom den svenska elementarlärarekåren
till fota för den biskopliga okunnigheten och maktlystnaden.
Biskop Rundgrens utlåtande är för resten för oss högligen
intressant. Dess första moment är detta: »då enligt mitt förmenande
komiténs förslag om läroverksstyrelse är det mest genomgripande,
anser jag mig böra i främsta rummet taga det samma i skär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
