Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Hierarkien i fara? af Karl Bertel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
00
biskopar och superintendenter ha rätt att föreslå, men konungen
utnämner lärare, och mot de högvördigas starka nepotiska drifter
satte denne visligen det stadgandet, att de, som vederbörligen
aflagt akademiska lärdomsprof, skulle ha företräde till sysslorna.
Men vi låta skolordningen sjelf tala.
$ I. Såsom Wij om Biskoparne och Superintendenterne, dess-
lijkes Consistoriis hafwa de nådiga tankarne, att de bäst känna de
Personer i BStifterne, som till Informatorer uti Gymnasier och Scho-
larne tjenligast kunna vara, Alltså tilltro Wij dem också i nåder, at
de för Guds Ahra, dess Församblings och Wårt Rijkes wälfärd, sampt
sitt eget Samvetes skull, vid förefallande Vacantier och Öpningar, så
redeligen därutinnan handlande warda, at de inge andre Subjecter
Oss föreslå, och wid handen gifwa, än dem Wij tryggeligen med
våra fullmackter till de lediga Lectorum uti Gymnasierne och Recto-
rum i Scholarne Ställen förse kunna, tagandes det därjemte i noga
akt, att de ingen till sådana Tjenster utwällia och utnämbna, med
mindre han vid Akademien någre Åhr, åtminstone tw eller try, sådan
Flijt och framsteg, som därtill fordras, i Studierne wijst hafwer, och
hälst är af det samma Stiftet, i hvilket Gymnasium eller Scholan
är belägen.
$ II. Then som vid Academien bästa Profwen gjort hafwer och
bekommit där på goda Wittnesbörd sampt wijsar sig hafwa ett tåligt
och fogeligt Sinne, som rätt kan Ungdomen handtera, skall för andre
ansees vid Schole-Tjensternas besättiande, och sedan efter några Åhrs
använde Flijt och Arbete njuta Befordring till bättre Lägenhet.
I följande skolordning, den af 1724, finna vi däremot grun-
den lagd till det ännu herskande befordringssystemet. Den lades
med fiffigt bruk af den af Karl d. XI medgifna tillåtelsen att
bland de icke vederbörligen examinerade helst taga dem »af det
samma Stiftet».
Redan under det 17:de århundradet hade nämligen yppat
sig inom den svenska kyrkan ctt partikularistiskt sträfvande,
i det att biskoparne och konsistorierna i de särskilda stiften
sökte göra sig oafhängiga af hvarandra och om möjligt äfven
af regeringen. Denna riktning nådde sin höjdpunkt under fri-
hetstiden. Konsistorierna utbildade sig till strängt afsöndrade
korporationer, hvilka, sedan de tillvällat sig rättighet att utnämna
alla lärare, kompletterade sig själfva efter eget tycke och val och
höllo ej blott den kyrkliga förvaltningen, utan äfven hela under-
visningsväsendet i sina händer. (Jmf. Schmids Encyklopädie).
I nyare tid hvilar sålunda våra domkapitels och biskopars
makt öfver lärarne på en usurpation af den makt, hvilken, så
snart ett lands styrelse vunnit nödig grad af centralisation, de
jure tillkommer statens öfverhufvud.
FINE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
