Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Hierarkien i fara? af Karl Bertel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ad
399
hvad kristendomsundervisningen deri angår. Att vi ej samtidigt
följde med, torde åtminstone nu af hvar och en, som icke an-
ser vår stats högsta välfärd vara evigt förknippad med att våra
biskopar och domprostar, våra teologiska fakulteter fortfara att
stå 1 spetsen för den allmänna undervisningen, anses högst beklag-
ligt. Vi ha visserligen ej underkastat oss den mödan att efter-
forska de statskyrkliga styresmännens hållning vid reformens
genomförande i Europas olika länder, men så mycket tro vi o88
kunna försäkra, att vidkommande de protestantiska våra veder-
börandes hållning saknar motstycke. I Finland förordade biskop
Schaumann reformen. Denne man vågade bekänna: »jag kan
icke annat än vara enig med dem, som arbeta för skolans skil-
jande från kyrkan i yttre afseenden samt för uwpphörande af
den tillsyns- och befallningsmakt öfver skolan, som: ännu nästan
uteslutande wutöfvas af kyrkans ombud. Och: »historien visar
oss, att staten i det stora hela taget icke är mindre kristlig nu,
än då den stod under kyrkans förmynderskap.» Om resultatet
af en jämförelse blir för den tänkande svensken: »Rysslands
välde skulle i vårt land ha verkat befriande, lyckliggörande>,
hvilkas skuld är det, att resultatet blir ett slikt? Svaret kan
ej bli mer än ett.
Taga vi nu, till belysning af det möjligen grundade i våra
högvördigas än i dag med envishet förfäktade påstående, att
dem tillkommer rätten att tillsätta lärarne (nå, de tala ej så
der rent ut), vår tillflykt till historiens vittnesbörd, så skola vi
finna att biskoparne eller superintendenterna i början af den
protestantiska tiden hade utnämningsrätten af det naturliga skäl,
att de små skolor, som omtalas (i Laurentii Petri kyrkoordning
af 1571), voro afsedda uteslutande för presterliga studier och
läraren var prest. När skolorna under den följavde tiden uwut-
vidgades och ej endast tjente som prestseminarier, utan äfven
att meddela den tidens allmänna ämbetsmannabildning, voro en-
ligt vårt förmenande (skolordningarna: »Schole-ordning, gjord
och stadfästad af presterskapet> 1611, och drottning Kristinas
1649, tala intet derom utom hvad den förras titel säger) regen-
terna oförhindrade att utöfva tillsättningen af lärare. Flera af
våra gymnasier äro ju stiftade af dem och de brukade natur-
ligtvis ofta vid sådana läroverk tillsätta lärarne. Karl XI tog
fullständigt utnämningsrätten i sin hand.
Sålunda föreskrifves i dennes skolordning af den ”/, 1693
1 22 I och 2 af första kapitlet, »Om Läse- och Scholzxemästares
tillsättiande och hvad därmed nogon gemenskap hafwer», att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
