Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Hierarkien i fara? af Karl Bertel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aa
904
Hnru innerligt tarflig lagen af 1878, »uppvuxen ur en all-
varlig betraktelse af inhemska förhållanden» och härligt be-
varande kontinuiteten är, ses bland annat äfven deraf, att den, i
okunnighet om att sedan 1724 vetandet betydligt specialiserats.
är så sangvinisk med hänsyn till biskopens och öfriga dom-
kapitelsmedlemmarnes kunskaper, att den i likhet med lagen
af 1724 formligen ålägger biskopen och konsistoriales — den
bland dessa, som är sakkunnig, fungerar ju dock som förste
opponent — att vid disputationsprofvet för lektorat »genom an-
förda inkast pröfva den sökandes kunskap».
Personer, om hvilka alla lärare veta, att sällan någon bland
dem kan hjälpligt läsa upp en täxt ur ett lefvande främmande
språk, icke lösa eller ens begripa lösningen af en matematisk
uppgift, de skulle pröfva nutidens sökande i dessa ämnen! Där-
för akta de sig visligen i trots af skollagens bud.
Vidare framhålla profvens förfäktare, att utnämningsrätten
bör vara hos- en underordnad myndighet, de nuvarande stifts-
styrelserna förstås, (ej hos den föreslagnä kommunalstyrelsen;
den är för simpel!) emedan de ensamma kunna känna den sökande
och således vid hvarje sysslas tillsättning sörja för att den
skickligaste läraren hvarje gång blir utsedd i de ämnen, som
kollegiet, men i sista hand eforus, funnit vara i behof af nya
krafter. Med detta påstående till spännpunkt företaga de sig —
alltid glömska af sin faktiska oduglighet att utgrunda skicklig-
heten det Herkulesarbetet att kullstörta den föreslagna cen-
tralstyrelsen och — då dennas makt att utse lärare, på grund
af öfverdirektörens ringa rang och fullkomliga envälde af många
anses mindre lämpligt, — de senares uttalade förhoppning, att
kongl. maj:t måtte återtaga sin gamla utnämningsrätt.
Först anmärkes härvid, att ingen frukt är att vänta af
spioneri och att lärarne äro kända nog för en öfverstyrelse,
om de visa denna sina vitsord från akademi och om prof- och
tjensteår. Det är för öfrigt ej värdt att spilla några argument
på ett slikt påstående: årligen antagas af de nuvarande konsi-
storierna massor af extra och vikarierande lärare "att sköta de
vigtigaste platser utan att de sökande behöfva åberopa annat än
undfångna betyg. Men meningen är kanske att bringa det der-
hän, att en rektor skall af hvarje sökande ha rätt att fordra,
att han skall kunna skaffa sig rekommendation från någon bland
rektors slägtingar eller vänner. Om ett sådant tillvägagående
vilja vi endast fälla det omdömet, att därmed "systemet syns
ha beskrifvit en fullständig cirkel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
