Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Herr Daniel af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:sändande salfva på salfva.
914
det till? tänkte jungfru Görtz och för att tydliggöra dessa
sina känslor, lät hon alla sina köksbatterier spela, så snart
herrn började. Men Daniel kom och sökte upp henne i
köket. Han helsade mycket artigt och frågade, om hon
ville vara så god och säga honom, vid hvilken tid på dagen
hon brukade diska sina tallrikar, så skulle han för fram-
tiden rätta sig derefter.
Jungfrun började stamma och förstummades totalt. Det
tycktes, som om hela strömmen af hennes vältalighet var
utsinad med ens. Ofversten började redan på öfversta trapp-
steget låta sitt grofva artilleri spela och kom nedstormande,
Då satte jungfru Görtz händerna
i sidan och stack äfven imellan med sina projektiler, och så
kunde man få en ordentlig batalj till stånd, men den här
stoppade henne ett stycke vadd i munnen.
Hon hade ännu en anledning till missbelåtenhet. Hon
kom en gång in till Daniel my cket pratlysten, ty menniskan
vill ju gerna meddela sig med någon. Hvartill, frågar jag,
har man väl annars inackorderingar? Men när hon pu så
hjertligt och gemytligt trädde inom dörren, såg den inackor-
derade upp så förv ånad och frågande, att jungfru Görtz med
ens förlorade lusten att prata. Det grämde henne äfven att
han lät lura sig. En gång när Daniel satt. vid pianot, stod
rärdinnan oförmodadt bredvid honom. En stärkskjorta låg
utbredd öfver hennes båda händer, som darrade af vrede.
Skjortan ryckte allt närmare, Daniel sköt tillbaka.
»Se der», sade jungfru Görtz, »om herrn vill se en
gång»,
»Hvad är der att se?» sporde Daniel.
»Smuts», ropade jungfru Görtz.
»Jaså», sade Daniel.
»Pvi ätterskan, den slampan, har släppt skjortan i smut-
sen och se’n har hon stoppat henne underst i korgen, för
att herrn inte skulle märka något.»
»Högst sannolikt», sade Daniel.
Värdinnan blickade ned på honom med oförstäldt för-
akt. Hon gjorde en häftig knyck på nacken.
»Och hvad ämnar herrn nu göra?»
»Låta tvätta om henne», sade Daniel likgiltigt, hvar-
efter han ursinnigt började hamra på tangenterna, för att
om möjligt spela ut värdinnan.
Men denna retirerade långsamt mot dörren, höjande sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
