Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Herr Daniel af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d15
gälla stämma, medan den olyckliga skjortan, som hon i sitt
raseri svängde rundt omkring, anklagande utsträckte sina
slappa hvita armar mot Daniel.
Jag vill endast säga, att jag afsäger mig allt ansvar
härför».
rrrrrum! lät pianot.
»Jag vill endast säga, att om herrn föredrar att låta
trampa på sig...
Srrerrum!
»Så vill jag endast säga.
Men här svängde sig hennes inackordering på ett så
betecknande sätt omkring på pianostolen, att värdinnan fann
sig föranlåten att förpassa både sig sjelf och slutmeningen
utom dörren.
ANNIKA.
En ungkarl, som på äldre dagar är tvungen att slitas
med legda qvinspersoner, är en olycklig varelse. De äntra
honom från alla håll. De föreskrifva honom lagar och
peppra honom på mångfaldigt sätt. Han måste hafva Da-
niels lugn och takt samt väl förstå konsten att kr yssa sig
fram mellan bränningarna för att hålla hufvudet öfver vatt-
net. Vår vän häde” dock på det hela ingenting att klaga;
han passades upp af Steijntje. Om man föreställer sig en
spansk zigenerska med rödblommiga kinder, svarta ögon,
som väl veta, att det just ej är ri ågot straff att se på dem,
små händer, små fötter och en smärt midja, så har man i
det närmaste BSteijntje sådan hon gick och stod. Denna
älskliga adjutant åt hans barska värdinna var den behag-
ligaste, den lefvande prydnaden i Daniels kammare. En
målare skulle ej haft något emot att egna henne en blick,
när hon om morgnarne med lindrigt höjd arm och ned-
slagna ögon lät den fina vattenstrålen med matematisk nog-
orannhet utan stänk strömma ned i ämbaret. Hennes bra-
bantska dialekt, mild och välljudande, var en njutning för
örat. Flickan hade en viss respekt för Daniel; hon fruk-
tade mycket att misshaga honom. Ett kort, ogillande ord
af honom uträttade mer hos henne än allt gorm af mat-
modern. Hon såg den bleke mannen i ögonen; den fader-
och moderlösa flickan bemöttes och tilltalades alltid af den
nye inackorderingen som en menniska. När Steijntje upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
