Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Herr Daniel af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RE: än ao EE
SJ IRS)
hans största ölfat, deklamerade Helmers” poemer. Apote-
kare Zwart gick upp i Jan van Beers, hvars Blinda han
föredrog med sammanknipna ögon. Doktorn höll honom
skarpt i sigte. »Pass på, om icke den förryckte karlen en
vacker dag med sina verser och sin distraktion förgiftar
någon patient för mig. Ni måste hålla er till era piller-
burkar, Zwart.> »Ack, ban förstår mig icke»,.- suckade
Zwart, riktande sitt smäktande öga från pulvermorteln till
himmelen. -Lärftskramhandlaren gjorde cession — huru
många jern hade icke Joan Wouters i elden — der satt
han nu med tjugu rullar vers 1 hufvudet och icke en enda
rulle tyg i boden. Det var en härlig tid; småborgarena
hade strupen full af poesi. ”Trädde ni in i en butik och
begärde att få se på en hatt så stirrade mannen, som satte
honom på er hjessa, med drömmande min 1 rymden och i
det han ’med fingrarne for omkring era tinningar stämde
han upp ett högtrafvande qväde.
Potgieter såg betänksamt på Nchimmel. »Min son,
hvarför lät du Nederländerna öfversvämmas af deklamatorer!»
Men hvad gjorde väl det, om man blott var nöjd med pre-
stationerna, och publiken i Groenewegen var förtjust. Dock,
det gifves alltid ller och anmärkare, som förargas öfver
landtlig enfald. Dessa yttrade oförbehållsamt, att Littera-
lurens ändar drefvo gäck med den sanna konsten och
gåfvo den goda smaken en örfil. De fattade det kloka be-
slutet att traktera staden med något bättre. Föreläsningar
hade börjat falla i smaken. Man sammansköt en liten summa
och öfvertalade fem framstående föreläsare att låta falla en
smula från deras välförsedda bord. En föreläsare från huf-
vudstaden "öppnade raden. At Daniel uppdrog man att be-
reda den store mannen gästfrihet. Och så inträffade en
vacker vinterdag att aftondiligensen i Groenewegen aflem-
nade en talang, en temligen stelkad talang, ty det var bi-
tande kallt. Det stod en hop menniskor på förstugubron
till »Falken», ankomna för att få se en skymt af föreläsaren,
Den store mannen var nästan ihjälfrusen och föga vänligt
stämd. Inkommen i ett rum, som låg intill föreläsnings-
salen, placerade han fötterna på kamingallret, begärde ett
glas varm rhum och sade inte ett ord. »Fy tusan, en så-
dan resa!» utlät han sig slutligen buttert; det var tydligt,
att han önskade staden för hin i våld.
»Det gör mig ondt, att det burit så illa till med vädret,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
