Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Herr Daniel af J. H. Hooijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
920
sade Daniel artigt. »Vi hafva ställt för stora anspråk på
er, fruktar jag. "Men något mera framstående höra vi så
sällan här. Vill man icke utifrån hjelpa oss, så möglar vårt
lilla samhälle. För den skull hafva vi dragit på oss de
högklackade skorna och räknat på er hjelp och bere dvillig-
het. Det fins dem bland oss, som ni kommer att bereda
en stor njutning i afton.»
De enkla ordalagen, den bildade och belefvade tonen
öfverraskade Storstadibon. Han slog upp ögonen, kastade
en blick på Daniel, ljusnade i ansigtet och smålog. >»Nå,
det är väl icke så farligt fast diligense n var en ba
Han höll ännu på att tala, när de öfrige herrarne i
komitén kommo in och frågade, om han var färdig. Ja,
föreläsaren var färdig. Så gick det framåt genom gången,
som åtskilde stolådere. dör store mannen i spetsen, körot-
téledamöterna tätt efter. Herrarne kastade triumförnnde
blickar omkring sig, liksom ville de säga: der ser ni, godt
folk, der är han nu, här hafva vi honom! Salen var Spar-
samt belyst med oljelampor, de kala väggarne prydda med
sköldar, på hvilka prunkade lysande skaldenamn. Groene-
wegens publik var talrikt församlad. "Tätt invid talarestolen
sutto de äldre damerna, ett haf af nystärkta mössor, som
kom 1 rörelse, när föreläsaren passerade. Derefter en blan-
dad publik; en klunga herrar stod vid dörren. — Den store
mannen hade blick Lä sig omkring, putsat näsan, uppvecklat
manuskriptet. Ämnet tillkänns agafs: Macbeth af Shakespez re.
Det spred sig en sakta hviskning, ett mummel lopp genom
salen. Rörelse i raden af LUfviden:
»Hvad är det för något?» sporde en fröken hvisk
»Inte vet jag», sade den tillsporda, »säkert något roligt.
»Det tror också jag», återtog den andra förhöppningstöllis
Föredraget var Finare till innehållet, fängslande till
formen och väl framsagdt, hvilket likväl icke hindrade, att
flertalet af åhörarne SsågO ut som om föreläsningen bållits
på hebreiska. Ett par äldre damer stirrade ängsligt på
föreläsaren: »huru har karlen kommit på den idén att tala
om alla dessa gräsligheter? Fy, det är ju så blodet kan
stelna.» — Nu sjönko ett par hufvuden nickande ned på
bröstet. Herrarne vid dörren tycktes lika litet finna något
behag 1 föredraget, hvilket bäst bevisades af deras många
undertryckta gäspningar. Pip! gick dörren upp, der gled
en ut ur salen och — pip! — åter en in på kafét. När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
