Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Några Thorild-drag, af Birger Schöldström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d44
Afgrund! dunder och blod! Hvad syn för mitt häpnande öga!
Verda! ... HSjelf Hymen jag ser ju, blixtrande, faslig, behornad!
Dunbäddens Behemoth! Manliga själars Leviathan !
Nattens tjusande skallerorm, dagens frustande dunderhäst!
Digra Sphinxernas drott, vaggornas gnisslande furste,
Hött-ljuft-smilande, falsk; hydrophobisk-slickande, mordisk!
Ack! O! Eja! och Ha! Ej din furiefackla förskräcker.
Kom ! Statt stilla! Blif här! — Du flyr? pultronisk? kujonisk ?
Halt! ... Min pensel din bild till verldens fasa vill måla!
Stycket g
toaren till 179
Stockholm.
Öfver festen å Fittja gästgifvaregård d. 11 Mars 1793,
der vännerne togo farväl af den i landsflygt drifne Thorild,
lemnas, efter Atterbom, en liflig beskrifning. Men vid aftryc-
kandet af Thorilds >»frihetssång», vid hvars toner afskedsglasen
klingade, följer dock hr Fåhreus ej Atterbom, »hvars version
bär prägeln af hans vanliga ändringsifver», utan Hanselli. Hän-
delsen är nu, att hvarken Atterbom eller Hanselli meddelar den
nämda sången rätt, och Hanselli’s tolkning är den oriktigaste.
[I Höppener’ska papperen (Kongl. Bibliotekets handskriftsamling)
ha vi funnit denna Thorilds sång 1 en samtida uppteckning
af Höppener sjelf; den är antagligast här ursprungliga, rätta
läsarten, och vi meddela den derför:
orde mycken lycka och höll sig uppe å reper-
J
6, således ännu 1 tre år efter att Thorild lemnat
Frihet skallade Nordiska fjällen
och frihet var blåa himlens dån:
hjeltar logo, trotsande Odet,
då flickan i Dalarne sjöng.
Odet harmades: störtande molnen,
strax hvälfde vår himmel i afgrunds natt.
Tro! Tro! Tro! Tro! vrålade lögnen
ur molnen: allt darrande föll.
Upp stod Engelbrecht, högg-emot klippan
sitt svärd, och en ljungelds gnista flög:
gnistan tusend gryningens lågor
då tände till Frihetens dag.
Gråt vän! Dunkel var dagen, och lögnens
än sväfvande skyar störta fram.
Gråt, men hoppas: Sanningens gnista
mer mäktar än hjeltarnes svärd.”
Den af Höppener angifna melodien till denna säng är af Gluck.
Den återfinnes 1 Ahlströms »Musikaliskt tidsfördrif> 1790, sid 34 (der
fogad till den af Thorild öfversatta dikten af Klopstock: »Tyst.stod Maj»).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
