Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Öppet bref från en ung fru (Ellen Winter) till herr professor Seved Ribbing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en pappersknif öppnade vägen till vetenskapens hittills för mig
något obekanta rike.
Men, min gud ...l
Jag kände, hur jag rodnade. Den der professorn, tänkte
jag, skräder då åtminstone inte sina ord. Han riktigt frossar
i det nakna — han är realist värre! Och hvad de der me-
dieine studerande nere i Lund måtte vara naiva sedan — myc-
ket mer naiva än en ung fru uppe i det syndiga Stockholm —
efter som herr professorn finner det nödvändigt att upplysa
om en hel hop saker, som hela den ovetenskapliga verlden
redan känner och alltså, hyfsadt folk emellan, aldrig talar om.
Jag fortsatte i alla fall läsningen af denna dyrbara bok
— detta lundensiskt professorliga eller professorligt lundensiska,
hvilket ni vill, »vade retro satanas», tror jag det heter, mot all
den tryckta immoralitet, som till den sedelärande professorns
förtviflan uppfyller verlden.
Nej, jag finner ju längre jag kommer i boken, att pro-
fessorn vill rent af ha kgl. privilegium på, att den medicinska
professorstiteln är det enda, som berättigar folk till att skrifva
osedlighet — pardon, om osedlighet menar jag naturligtvis!
Våra moderna författare ha alls ingen rättighet att vara —
hvad de äro — skarpsynte iakttagare på det åt boklärde pro-
fessorer helgade könslifvets område. En Zola, en Maupassant,
en Bourget, för att nu inte tala om Strindberg och våra egna
sambhällsskildrare, hvilka endast ha lifvet att hålla sig till, äro
kompletta nöt eller något ännu värre allesamman — nej, lefve
det medicinska sedlighetsljuset herr professor Seved Ribbing
— han och ingen annan förstår oss qvinnor, han och ingen
kan diskret och genialt pejla könslifvets djup, referera som
en grundlig, men aldrig hänförd kännare dess yttringar. &O, I
svenska qvinnor, I, som ännu aldrig åtrått en mans omfam-
ningar, aldrig hängifvit er åt en lidelse, aldrig som unga flickor
med flätan på ryggen känt en längtan efter detta okända nå-
got, som herr professorn påstår endast skall skänka oss smärta,
— gån I, mina sällsynta damer, att skrifva en tacksamhets-
adress och undertecknen den: idel sedligt rena qvinnor. Pro-
fessorn skall bli förtjust, fälla tårar öfver sin egen fullkomlig-
het som könslifsskildrare, och han skall aldrig mer i lifvet fråga
efter, om det gifves qvinliga varelser, hvilkas hela lif är vissnadt
och förfeladt endast derför, att de varit nekade att återfinna
ett nytt, rikare och kraftigare, i en mans omfamningar.
Herr professor, har ni då aldrig mött någon gång — svara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
