Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Öppet bref från en ung fru (Ellen Winter) till herr professor Seved Ribbing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IN
RR K
951
ärligt! — en ung flicka, frisk och fyllig som en nyss utslagen
ros, svällande af lif och helsa, endast liksom väntande att
plockas af en viss okänd någon, som hon redan älskar i tan-
karna, anar i drömmen. Denna flicka är fattig, men hon är
också dygdig — d. v. s. hon tror, att dygden endast existerar
under det konventionella äktenskapets egid, sedan presten läst
öfver en och man druckit champagne och hållit tal ofvan på
bröllopstårtan. Denna unga flicka väntar, att en man skall
komma och ta henne, göra henne till sin hustru. Men den
väntade och — tillstån det, mina damer! — efterlängtade kom-
mer icke. Det hela inskränker sig till litet oskyldig kur-
tis... en beundrande blick... några kärleksdruckna ord, hvi-
skade i hennes öra... flirtation under en roddtur, en skogs-
promenad eller en kotiljong. Men den väntade kommer icke
— han, som har nyckeln till all lifvets härlighet, uteblir. Så
möter ni denna unga flicka sedan ett par tre år gått om. Säg
mig, hvar äro då rosorna på hennes sammetslena hy, den
strålande glansen i hennes ögon, det lifsglada, stolta, litet öf-
vermodiga leendet på hennes läppar? Borta! Och gestalten
synes icke längre buren af helsa och spänstigt, sjudande lif.
Är ni nu en man, som tänkt något djupare öfver lifvet, än
som synes af er bok — ett intetsägande, stundom vidrigt,
onödigt vidrigt utdrag ur afhandlingar och läkareböcker — är
ni en menniska, som känner verkligt deltagande för en lidande
mensklighet, då skall ni sörja öfver, att könslifvets lycka gått
denna unga flicka förbi och i stället för att klifva upp på den
medicinska auktoritetens piedestal och slunga speglosor öfver
ett författareslägte, som menar lika ärligt som ni, känner dju-
pare, finare än ni, framför allt sannare, så skall ni söka råda
bot för det onda, arbeta ödmjakt, energiskt, utan att se till
höger eller venster, på frågans lösning. Menskligheten blir
hvarken bättre eller dygdigare genom er senaste bok, och ten-
densen är falsk: — qvinnorna känner ni inte, alldeles inte!
Ert ideal tycks vara Björnsons isjungfru, Svava!
Nästa gång jag finner en bok af er på min käre lille
mans skrifbord, låt mig då inte, när jag jemför den med
någon modern roman, som afhandlar samma ämne, finna er
vetenskapliga afhandling långt mera rå, fullt ut lika omoralisk,
men långt mindre intressant än romanen, som ni så öfverläg-
set rycker på axlarna åt. Er bok säger för öfrigt ingenting
nytt — den är gammal som gatan och understundom lika
smutsig som den — för mig åtminstone!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
