- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1888 /
954

(1881-1891) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Ibsens senaste drama: »Fruen fra Havet», af D. F.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

II

men — jag sätter ett men — så tror jag icke det kommer att gå
med »Frun från hafvet». Här är Ibsen klarheten sjelf mer eller
mindre — d. v. s. i sjelfva grundtanken; sedan finnes ju alltid litet
hemlighetsfulla detaljer qvar och dessa komma nog att locka en
mängd folk att slå sina kloka hufvuden tillsammans, lägga pek-
fingret på näsan och säga: — så tror jag den store skalden
menat! — nej, så tror jag! — nej, så är det — så är det
bestämdt! Och Ibsen har aldrig i sitt Hf haft så mycket arbete
med att skrifva sitt drama som hans beundrare och beundra-
rinnor med att söka förklara det.

Men >»Frun från hafvet» tror jag de slippa undan för skä-
ligen godt pris. Bara man då inte kommer att sakna just det
ibsenska hos Ibsen och inte finner honom så öfverlägset genial
och riktigt öfverdådigt intressant som när man sist träffade
honom, ty det är allt mycket frestande och lockande att efter
hemkomsten från teatern få en riktigt ifrig diskussion i gång
vid supébordet och sedan fortsätta den i hviskande ton långt ut
på natten inne i salongens stämningsfulla halfskymning. Ja,
är det inte?

Det ämne, Ibsen behandlar i »Frun från hafvet», är af
alldagligaste slag. Ni stöter på det vid-hvart enda steg i lifvet:
— en ung qvinna, finkänslig, lifsvarm, frihetsträngtande, som
för utkomsts skull och med en annan kärlek bakom sig gifter
sig med en för henne främmande man. Men denna handel —
som Ellida sjelf kallar sitt giftermål — ger hela hennes äkten-
skap en skef riktning; hon tycker sig ej haft tillräcklig frihet
att välja, det kommer att ligga något af boja och tvång öfver
hennes förhållande till mannen. Och ju mer hon finner sig
snärjd af förhållandena i ett äktenskap, som hon aldrig ingått
af kärlek, desto starkare blir hennes sjelfkänsla, allt mera poc-
kande hennes frihetsbegär. O, om bara handeln kunde gå till-
baka, om hon ännu en gång finge välja — välja fritt och under
eget ansvar! Och skalden låter henne få detta tillfälle. Och
nu ger hon sig sjelfvilligt tillbaka åt den man, vid hvilken
många års samlif bundit henne med tusen osynliga, men också
oslitliga trådar; hon inser i det fria valets ansvarsfulla ögon-
blick hvad hon står i begrepp att förlora — förlora för ett
okändt något, som både lockat och skrämt, innan hon fick den
frivilligt gifna rättigheten att välja sjelf, att gå hvart och med
hvem hon behagade.

Det är om friheten och kärleken Ibsens drama handlar —
frihet för qvinnan att välja den hon älskar och nödvändigheten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:32:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1888/0974.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free