Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ett literärt pojkstreck af Fänrik Ståls skald, af Björneborgare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tänk någon gång, när du en blomma plockar,
På den, hvars lif så föga blommor har.
Då kom parodien och sade:
Tänk någon gång, när du gör märgpomada,
. På den, som blott pomada har till märg, -
och blottade härmed obarmhertigt den omanliga sentimen-
taliteten i Bottigers vackra vers. Men parodien kan äfven
vara indirekt. En sådan är Blumauers bekanta Aeneis, som
till utseendet angriper Vergilii klassiska epos, men i sjelfva
verket träffar Wielands romantiskt fantastiska berättelser.
Af samma slag äro J. G. Schultz’ bittra Konstapel Battongs
sägner, skrifna som parodi på Fänrik Stals sägner; men
bitterheten riktas ej i minsta mån mot det runebergska
mästerverket, utan mot ett helt annat håll. Det berättas
att Runeberg, som fick sig parodierna tillskickade, med
anledning deraf i ett bref tackade sin »unge svenske vrång-
bildsskapare». Ett steg längre i denna riktning, och man
får en parodi, som är raka motsatsen till den literära
parodien i vanlig mening. Vi skola gifva ett anmärknings-
värdt exempel på en sådan parodi, som står i närmaste
samband med Runebergs egen skaldeära. Det är en parodi
öfver Vårt land. Den förskrifver sig från slutet af 1840-
talet, då den patriotiska pessimismen i Finland hade nått
sin höjd, en stämning som sedermera dess bättre gifvit rum
för ett tryggare tillstånd och en lugnare uppfattning. Ifrå-
gavarande parodi, som skall ha till författare en ovanligt from
man och entusiastisk beundrare afRuneberg, lyder som följer:
Vårt land, vårt land, vårt fosterland,
Ej långt hörs detta ord!
Nog lyfts en höjd mot himlens rand,
Nog sänks en- dal, nog sköljs en strand
Mer älskad än vår bygd i nord,
Än våra fäders jord.
Här drömma lugnt vi bort vår tid
Vid stånka och vid plog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
