Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ur det mondaina Stockholmslifvet af Daniel Fallström. I. En underlig julhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
dessa af samhället utstötta varelser. Vinet; som man i
början knappast rört af fruktan att handtera de sköra^ fina
kristallglasen, dracks i djupa klunkar, de gulbleka, tärda
kinderna fingo färg, ögonen började lysa, armbågarne stöd-
des med ett leende af dåsigt välbehag mot den glänsande
hvita duken, som dock här och der begynte fläckas af
vin och såser.
Plötsligt sprang ett högljudt fröjderop som en raket i
luften nere vid den andra bordsändan.
Alla sågo dit.
En af gästerna -— en lång, mager en med insjunket
bröst och hektisk rodnad — höll triumferande ett guld-
mynt i luften.
Och alla dessa blickar, som lystet betraktade myntet,
frågade, hvar den lycklige innehafvaren funnit det.
Och han lyfte allt jämt leende sin tallrik med båda
händerna och med ett barns hela öfversvallande glädje be-
rättade han :
»Här, ser ni, här låg det. . . jag kom att lyfta tall-
riken och så .. .»
Han behöfde inte säga mer. Tio par af lystnad dar-
rande händer lyfte i samma ögonblick tallrikarna en smula
frän duken; tio par ögon, glänsande af nyfikenhet och
hopp, letade under dem, och hela salen fyldes i nästa nu
af bedöfvande larm och jubel.
»Ser du, hur roligt de ha, hvad de äro lyckliga?»
hviskade Vilhelm till mig, »— hvad de äro lyckliga ! » upp-
repade han ännu en gång sakta och tonlöst.
Och de voro det!
De sutto der nästan bedöfvade af vinet och den plöts-
liga lyckan, tummade sitt guldmynt, smekte det med blic-
ken, lekte med det, lät det glida genom fingrarne och med
en svag diskret klang falla mot den mjuka damastduken ...
Supén närmade sig sitt slut.
Då började plötsligt den gamla qvinnan jämra sig;
hon lade sig framstupa öfver bordet, vältrande öfver ända
glas och karaffer, dränkande duken i hela floder af port-
vin och champagne, krossande under tyngden af sina arm-
bågar en fruktskål af utsökt porslin.
Och medan hon kastade hufvudet konvulsiviskt fram
och till baka, skrek hon med ett uttryck af hjelplös för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
