Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Budskap från Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
En prestation, som skulle väcka stort uppseende pä hvilken
verldscen som helst, är frk. Karlsohns serenad. Detta är verk-
lig fulländning. Det enda jag skulle önska vore att frk. K.
sjönge refrängen i mer sarkastisk ton, så förträffligt retsamt och
öfvermodigt som hon sedan gör det i finalen. Annars fins här
ingenting att klandra, allt att beundra, särdeles den för pagen
så ypperligt karakteristiska lilla koloratursnärten på slutet med
dess höga, glänsande staccati.
Frk. K. tar sig dessutom aldrig så bra ut som i pagekostym
och äfven hennes spel i den lilla rolen förtjenar beröm. Likaså
hr Ohlson, som af en mycket liten uppgift gör något ganska
kostligt.
Fru Charlotte Strandberg har testamenterat sin svärdotter
ammans rol, der hon följaktligen går igen, endast litet längre och
med större röst. Vare detta nog sagdt till fru kRYÄe^mmas
beröm, som förr hört till Julias »slägtingar» men nu som sagdt
blifvit flickans amma.
Om hr Lundquists grefve Capulet är nu som förr natur-
ligtvis idel loford att säga, skada är dock att grefven är så ge-
digen att när den grefliga familjen kommer i dörren vid sin
entré, pappa sjelf fyller hela ouverturen, Julia sedan klämmer
sig fram och allrasist grefvinnan, en namnlös storhet, som emel-
lertid såväl till utseende som skick utmärkt uppbär sin rang.
Föröfrigt är blott att säga att erkepappa fortfarande färdas
omkring i gul vattentät regnkappa in officiis, att hr Malmsjö
som Paris excellent fyller sin plats d. v. s. egentligen sina ben.
att den nya baletten var ganska täckelig, fast nog var det skada
att författaren, vår store primo ballerine, hr Sjöblom, sjelf ej
hoppade med.
Tredje aktens l:sta tablå har vid senare representationer
uteslutits, hvilket nästan är litet styggt mot frk. Klemming, som
der var relativt mest lyckad, förutom i 5:e aktens början, som
lyckades den unga damen underbart, förstås. I musikaliskt hän-
seende är denna uteslutning likväl lofvärd, särdeles som den stora
qvartetten aldrig hos oss gifvits som den bort.
Medgifvet att det är en olägenhet i denna opera att tempo
larghetto så ofta herskar, undrar jag dock om man får skynda
på någon nummer så som hr Henneberg det gjorde. I madri-
galen togs Julias »hvarför så ord förspilla?» för hastigt, äfvenså
i akt II Romeos »Dröj qvar o ljufva tärna». Bör ej detta om
något sjungas litet dröjande? Nu for det af i allegro och fick
deraf en banal anstrykning. De älskande njuta ju af hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
