Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Budskap från Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
sekund, söka derför förlänga mötets ljuflighet sä länge som möj-
ligt; ja ursprungligen ropar Julia Romeo tillbaka, sjunger en
tjusande chansonette om en liten fogel m. m., hvilket allt de sven-
ska kapellmästarne ej tillåta den stackars Julia. Dessa herrar
borde då åtminstone ej påskynda det lilla som är qvar, som
verkligen också bör långt mer ritarderas, kadenseras, än hr Hen-
nebergs lifliga lilla pinne nu vill tillstädja. Deremot kan gerna
åtskilligt i tredje akten löpa undan fortare, men Julias dröm får
ej tas i marsch-takt, ehuru den lustigt nog fortissimo och alla
marcia ej skulle vara oäfven för Vaktparaden, hvilken celebra
musikaliska stormagt i vårt samhälle snart nog lär skola söka
gå i takt efter den berömda visan : »Ack Herman, Herman,
vänd om igen!»
Som trogen och minnesgod opera-referent bör jag ej hem-
lighålla 6:e akten till denna opera, ehuru tid och omständigheter,
den om 10 öre parlerande vaktmästaren m. m. orsakade att jag
endast medhann början. Ridån gick upp för en donna, som i
tempo vivace sneddade öfver scenen. Derpå kommo flera s. k.
kroppsarbetare och började dissekera grafvarnes anatomi. Märk-
liga saker kommo nu i dagen uti natten. Skön Julias sömn var
grundad på stora bockar, som drogos fram och dängdes i en vrå,
en (djefvul?) stack upp ett sotigt hufvud ur grafvens djup, brand-
soldater stälde sig framför rampen, deklamerandes med hvaran-
dra, en klef ned i orkestern och stöflade ut, vaktmästarne i
salongen bredde grå skynken öfver den största lyxen och kon-
verserade med de på scenen uppträdande, akten syntes arta sig
högst gemytlig, då — som sagdt — oblida öden tvungo mig
att lemna detta spektakel åt sig sjelft, särdeles som de ljufliga
biffsteksdofter, som alltemellanåt gratis föda vår operabesökande
allmänhet i korridorerna från våningen inunder, för tillfället på
mig och mitt sällskap gjorde en verkligen magisk verkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
