Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Budskap från Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
Men en scen, der ej blott Boito och Oselio äro ense med
hvarandra utan ock hela publiken med dem, är den i fängelset.
D:molls-arian gafs med ett uttryck, som här aldrig varit hördt
och med ett mönstergillt stöd af ett gripande spel mot hvilket
vi blott skulle vilja invända att begge verserna föredrogos under
precist samma cykel af gester och attityder, hvilka ehuru ut-
märkta i och för sig dock torde ha tålt vid någon omvexling,
alldenstund det ju gäller en vansinnig, hos hvilken denna regel-
messighet ej kan antagas naturlig. Äfven ett par gester, hän-
dernas hopslående och sammanknytning samt desammas förande
till öronen, komma för ofta igen. Mot sången kan i denna akt
intet invändas. Frk. Oselios afundsvärda lycka att utaf en tem-
ligen vanlig altröst lyckats få en utomordentligt effektiv och lydig
dramatisk hjelte-sopran, sekunderas af en skola sådan att vår
»svenska metod» sjunker till jorden vid en jemförelse. Hör
blott hvilken lätt tonansats, hvilken öfver hela linien jemn och
homogen ton, hvilken omvexling i belysningar, i det lägre registret
visserligen betydligt underlättade af det ovanliga omfånget. Jag
vill ännu blott tillägga ett: hvilken dramatisk koloratur, som
försonar eller förklarar rulladernas förekomst och ännu mer —
berättigar dem och upphöjer dem till rang af dramatisk ingre-
diens.
I scenen med Faust gaf frk. O. lysande prof på sin för-
måga att illusoriskt återgifva föränderliga själsstämningar. Sär-
deles duetten med dess än passioneradt lifliga, än vemodigt dröm-
tunga upprepande af ordet: lontano, lontano, utfördes med verk-
lig poetisk intuition. Ett storslaget moment var recitativet till
Mefistofeles. Både sång och spel medverkade här på det beröm-
ligaste att teckna den oskuldens hvita själsadel, som lyser den
stackars fången i vansinnets natt. Bönen till Gud kom ej långt
under Luccas, som dock i inspiratorisk kraft var mer omedelbar,
men ej mer rörande. Oselios uppfattning, att så fort Margaretha
börjar bedja, ett himmelskt lugn lägger sig öfver henne, är både
fin och poetisk, motiverad förträffligt af musikens karakter.
Alla dessa ansträngande recitativ gåfvos med exemplarisk röst-
behandling, skugga och ljus aflöste hvarandra på det tydligaste
och sist men ej sämst italienska språket uttalades med den pris-
värdaste artikulation, som ej lät en stafvelse gå förlorad.
Drottning Helenas rol passar sångerskan ypperligt, lyriskt
men mindre dramatiskt. Den kontemplativa duons utförande
med denna lidelseklang i rösten, parad med denna sceniska rör-
lighet, verkade förvånande, så mycket mer som scenen ju utför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
