Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Budskap från Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
utgifves för hjeltetenor genom ett idkeligt forcerande. Detta i
fråga om hr F:s organ, som hvarken berättigar honom till en
första plats som lyrisk eller dramatisk tenorist. Ej heller är
hr B:s sångröst af sådan konst, att den försonar med rösten,
hvilket deremot i någon liten mån göres af det naturligt varma
föredraget.
Nu bör hr Bruns Faust rättvisligen delvis skyllas på tea-
terdirektionen, som alltjemt låter honom uppträda i ett parti,
der han så litet passar, och hvars-lyriska skönheter han så grund-
ligt förderfvar. Måtte avita rollfördelningar ej tagas i arf af den
ena direktionen från den andra!
Hr Bruns förmåga som skådespelare lyste mycket litet i
denna rol. Om jag tolererar den hjeltetenormessiga hållningen
i första scenerna, så blir detta dock omöjligt i den sista der hr
B. först — mycket rätt — framställer den sittande Faust af
åldern böjd, med darrande händer, men sedan — hast du mir
gesehn ? — vid uppstigandet rätar upp sig lika storståtligt som
i ungdomskostymen; först i den sista, yttersta kampen med den
onde bör Faust räta upp sig, hvilket då blir både psykologiskt
sant och sceniskt effektfullt. I denna epilog kunde hr B:s
röst motiveras som en tynande bräcklig gubbes, men bjöd dock
i stolen hr B. på ett par ljud, som voro så förskräckliga att
man ej kunde förargas längre utan var tvungen att — skratta.
Det påminde för rysligt om en katt utanför en köksdörr, mid-
dagstiden.
Nej, det var ett misstag att engagera hr Brun, då hr Sell-
man fans att tillgå, vare detta sagdt utan den »stærke national-
fölelse»; som danskarne säkert skulle utvecklat om t. ex. frk.
Dons afskedats och frk. Klemming engagerats vid »det kongelige
Theatret».
Angående hr Fahlström må sägas att detta engagement kan
något bättre försvaras och skulle det än mer om icke hr Lejd-
ström nu börjat egna sig åt operaverksamhet, der han eger alla
företräden framför hr Fahlström. Denne senare hade emellertid
fördelen att efterträda herrar Rosén och Söderman och detta
förskaffade honom en icke ogynsam position. I motsats mot hr
Söderman, hvars Mefistoletto tycktes säga: Tjo hej, här har ni
mej, kom vänner, muntra varom!» inlade hrJ. åtminstone något
af ondskans karakteristik i sin framställning, som led af felet
att vara för reserverad, för litet dominerande. Dertill bidrog
ock rösten, som lider af en viss torrhet och oförmåga att göra
sig behörigt gällande. Det måtte väl då ej vara indisposition,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
