Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - En återblick på Sveriges konstlif år 1888 af Theodor Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
till vrede, och så. välja fraktionerna sina höfvidsmän, och folket
blir liggande der i öknen.
■t; *
Ofverflytta vi dessa allmänna betraktelser till konstens
område och specielt till de svenska konstförhållandena, så skulle
öfversättningen lyda ungefär så här: under det konstnärerna
(vi anmärka, att vi på det strängaste skilja från denna kategori
allt hvad dilettantism heter), till största delen ännu famlande,
söka tidens konstideal, grupperar sig den konstintresserade all-
mänheten under stridig, onyttig diskussion kring »skolor*, re-
presenterande olika målningssätt, och framkallar genom sin
opinion en konstlad utveckling af konsten.
Liksom i alla små samhällen antager denna diskussion
här i Stockholm formen af ett sqvallerartadt käbbel om obe-
tydligheter, om det eller det målningssättets företräde, hvilket
käbbel under senaste tid så florerande endast någon gång afbru-
tits, då man här fått se ett och annat arbete, som burit
mästerverkets pregel.
För att anföra ett exempel, så har Julius Kronberg ua^va
gånger kommit med arbeten, inför hvilka småstridigheterna tyst-
nat, derför att man känt sig stå inför en gedigen konst, hvil-
ken talar för sig sjelf. Vid dylika tillfällen har det allmänna
intresset koncentrerat sig icke så mycket kring olika rikt-
ningar utan kring personligheterna och deras verk. Så har
äfven förhållandet varit under de utställningar, som anordnats
denna höst i Stockholm. Det är två konstnärer, som samlat
kring sina betydelsefulla arbeten nästan hela konstverldens
intresse.
Och det har varit nyttigt, ty derigenom bör väl för de
flesta ha framgått, att inför ett arbete, som är adladt af sant
konstvärde, tänker man icke längre på skolor och riktningar
och manér m. m., ty man förnimmer, att det fins något absolut
i konsten.
I Julius Kronbergs skapelser liksom äfven i hans person-
lighet har, allt sedan han kände sig stå på egen botten som
konstnär, utvecklat sig en skarpt markerad individualism och
en för snart sagdt intet inflytande åtkomlig sjelfständighet.
Derom kan tvistas, huruvida denna hållning i praktiskt hän-
seende är så mycket att rekommendera, men hvad som är
oomtvistligt det är, att denna karakter i konstverken liksom ock
i personligheten imponerar. Man kan kanske icke så noga
klargöra för sig hvarför, men man är snart ense med sig sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
