Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - En återblick på Sveriges konstlif år 1888 af Theodor Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
om att i Kronbergs senaste arbeten ligger något öfverlägset.
Om öfver hufvud taget något puffsystem användts vid utföran-
det och utställandet af Kronbergs taflor, skulle det vara min-
dre förvånande, att en så stor och så intresserad allmänhet sam-
las kring hans arbeten. Men nu förefinnes endast detta enkla
faktum, att Kronberg exponerar en tafla, och detta är nog att
under några få dagar locka en större skara af konstvänner än
t. ex. Konstföreningens månadslånga utställningar kunna hop-
samla. Ar det endast ett populärt namn, som verkar allt
detta? Ah nej! Det fins en ännu outredd vexelverkan mellan
konstnärens utpräglade personlighet, hans sträfvande efter en
helgjuten komposition, hans starkt pointerade frossande på
färger, och publikens fordran att någon gång få se en konst-
när, som i sitt verk så att säga samlar allt hvad tidens måleri
har af experiment på färg-, linie- och perspektiv-område. Kron-
berg har i några af sina arbeten på ett synnerligen lyckligt
sätt tillfredsställ detta kraf. Kronbergs begåfning är afgjordt
koloristisk. (Härmed vill jag naturligtvis ej på något sätt ha
underskattat hans stora skicklighet som tecknare). Men det
fans en period då han afsigtligt lade kapson på behofvet af
färgutsväfningar. Under den tiden målade han sitt utan tvifvel
tills dato bästa arbete, »Saul och David». Men så flög kolorist-
demonen åter i honom. Han framskymtade ånyo i »Romeo
och Julia», utstäld här förra året, och i »Drottningen af Saba»
fick man se en skymt af den »unge» Kronberg, han som för-
sjönk i färgens förgudning. Och likväl ligger äfven öfver denna
tafla en viss moderation.
Icke företar man sig heller under ett tiotal af år att stu-
dera orientalisk arktekitur, orientalisk etnografi, orientalisk luft
och — orientalisk literatur, detta blott för att måla en enda
tafla, utan att man blir så att säga en smula »lärd» i sitt
måleri. Historien om Kronbergs sista tafla har jag redan i en
af hufvudstadens morgontidningar haft äran att relatera. Det må
endast i korthet här anföras, att medan konstnären studerade
denna tafla, upprunno hos honom motiven till två af hans
mest betydande arbeten, »Kleopatra» samt »Saul och David».
Nu är det ganska anmärkningsvärdt, att oaktadt Kronberg,
då han skred till fullbordandet af sitt sista arbete, för hvilket
han, såsom ofvan nämts, gjort studier i cirka 10 år, lyckats
koncentrera sig på en jemförelsevis begränsad dukyta så, att
på samma gång ämnet, om än icke till allas belåtenhet, kan
anses uttömdt, han fått in i duken både ett påtagligt resultat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
