Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - En återblick på Sveriges konstlif år 1888 af Theodor Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
största medalj belönta tafla kom hit, voro både taflan och dess
upphofsman på ett synnerligen uppseendeväckande sätt apoteo-
serade. Den som med kännedom om reklamens magiska makt
gick att skåda det mångprisade mästerverket af den förste sven-
ske innehafvaren af konsthufvudstadens högsta diplom, trädde utan
tvifvel framför det med en fördom i bakhåll. Taflan var ju
så utpuffad — så resonerade man — den hade gjort sin lycka
genom ett »lyckligt grepp», anslagit specielt på den franska
nationalkänslan, predikade i bild den på dagordningen stående
revancheidén o. s. v. Men icke länge hade man stått fram-
för den duken, förr än man kom öfverens med sig sjelf om,
att här hade man för sig icke något innehållslöst färgmäster-
verk, icke en tendensdikt, icke ens en dikt; utan rena, nakna
verkligheten, återgifven såsom den var skådad med det man
skulle vilja säga oförmedlade allvar, som hvilade öfver det
historiska moment, då konstnären grep sitt ämne, och hvari-
från antagligen impulsen utgick till den rika, manliga utveck-
ling, som nu kulminerat i ett af samtidens bästa konstverk.
Sålunda — här fans intet effektsökande, men mycket san-
ningssökande.
I full öfverensstämmelse med franskt kynne, konstnärens
obestridda arfvedel efter sin fostermor, Frankrike, innehåller
taflan ett ytterst gripande dramatiskt element. Men denna af
nästan antikt jemnmått preglade handling, som föregår på scenen,
öfvergjutes af ett episkt lugn, så att hvarje häftig sinnesrörelse
är bannlyst från den fridlysta plats, der dödens majestät her-
skar. Detta om det allmänna intrycket.
Men för kritiken är intet fridlyst. Nej, vi märkte det,
hvad beträffar ifrågavarande konstverk, första gången då vi i
en morgontidning dagen efter första utställandet af Forsbergs
tafla sågo den omtalad som ett »ganska aktningsvärd! arbete»,
och då vi kort derefter observerade, att en recensent funnit
»prestens (på taflan) ena arm för kort». Nu är vår ifrigaste
uppmärksamhet riktad på att genom kritiken få utforskadt huru-
vida den stackars döende soldaten verkligen blir delaktig af
sakramentet. Såsom taflan nu ter sig, tyckas utsigterna härför
vara mörka nog. Men ifall han icke fick sakramentet, så be-
rodde det naturligtvis derpå, att »prestens arm var för kort».
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
