Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Från parkett, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från parkett.
I mer än ett hänseende gör det ett rätt egendomligt in-
tryck att läsa, hvad den tyske bearbetaren af Echegarays »El
gran Galeoto», Paul Lindau, berättar om sina bearbetningar,
men ännu egendomligare förefaller det, dä man ser huru bear-
betandet — antagligen hyggligast i sin sista och här följda
upplaga — slagit ut i jämförelse med det spanska originalet.
Lindau hade enligt egen utsago ytterst obetydlig kännedom om
spanska språket och literaturen, men tog sig för bearbetnings-
arbetet på inrådan och anvisning af ett par närmare bekanta,
som vore mera inne i den moderna spanska literaturen. Lindau
stannade i sitt val mellan Echegarays arbeten vid »El gran
Galeoto», men erfor vissa betänkligheter mot att mera pietets-
fullt öfverföra detta stycke, då han af flera anledningar antog
att hos den tyska teaterpubliken icke skulle finnas någon rik-
tig resonansbotten. Effekterna förmenade han i orginalet vara
drifna till sin yttersta spets och händelserna så krassa och
gräsliga, att de i stället för att framkalla den af förf, afsedda
djupt gripande effekten skulle locka de goda tyskarne till hån
och skämt. Den tyska publiken vore vidare van att se span-
ska bjeltar endast i kostym och med värja vid sidan och skulle
kunna af den ovanligt romantiskt klingande titeln få för sig
att stycket spelades i en romantisk forntid. Och ginge publiken
i den uppfattningen till spektaklet, skulle det moderna intrycket
derigenom lida. På dessa och andra grunder tog han sig för
att helt enkelt förlägga handlingen till Tyskland. Men oaktadt
han derigenom beredde sig nöjet att taga ifrån och lägga till
en hel mängd saker och sätta in uttryck från tyska klassiska
förf., så var det i alla händelser inte riktigt väl bestäldt. Han
kunde ju inte få duellen vederbörligen germaniserad, i Tyskland
lär det nämligen inte vara riktigt comme il faut att afgöra s. k. he-
derssaker med värja, utan det skall väl vara pistol. Men osanno-
likheten måste stå kvar. Slutet ville ett par vänner också ha
germaniseradt, men det lät sig ej häller göras och derför fick
bearbetningsmanuskriptet ligga i skrifbordslådan, tills det efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
