Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Från parkett, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
eller Richelieus första vapenbragd. Men i den här pjesen kunde
det verkligen snart sagdt göra detsamma om det blef mening
och illusion. — Begreppet invalid ligger visserligen nära till hands
i fråga om skärmytslingar och andra krigsföretag, men deraf be-
höfver måhända icke ovilkorligen följa att en roll af manhaftig
krigsbuss företrädesvis bör tilldelas den, som numera — framför
allt hvad talet beträffar — egentligen är att inrangera bland
konstens invalidkår, då det fins andra att tillgå, ss. t. ex. hr
Skånberg. Härmed vill jag dock icke ha yttrat mig om, i fall
denne senares anlag äro så ovanligt lofvande att de ovilkorligen
behöfva särskildt uttrumpetas inom norska och danska landamären.
Den tredje pjesen, »Hjerterdam», torde måhända ha bäst
passat uppförd af fru Hartman och hr Fredrikson på någon
bjudning hos någon grosshandlare Labansson och inför en
publik af dennes umgänge. Der skulle den säkerligen ha gjort
stor och förtjent lycka. För min enskilda del skulle jag vid
premièren å Dramatiska teatern nog varit mycket road, om jag
blott kunnat fullt uppskatta pjesens oäkta sentimentalitet och
den overkliga, numera på scenen starkt utnötta lifsskildringen,
liksom jag inte kunde uppskatta den spiritualitet och rolighet,
som lågo i den gamle afsigkomne trotjenarens evinnerliga nys-
ningar. Det är nämligen alltid ett visst nöje att se och höra
fru Hartman och hr Fredrikson i liknande roller. Fru H. knipsar
med ögonen, lägger handen på hjertat och ger sin organ en
viss hes klang samt säger sedan en hel massa vackra rörande
saker, och alt detta gör hon verkligen på ett ytterst intagande
sätt, så att äfven den mest förhärdade syndare skulle känna ruelse
öfver att vilja göra henne ledsen. Och hr Fredrikson å sin
sida får något så öfvertygande och djupt rördt och rörande
uttryck i sin blick och sina tonfall, att man äfven der känner
sig förunderligt gripen. Del fans hvarjehanda glanspartier i
detta stycke som vore värda att läggas på minnet. Bland annat
mins jag särskildt den sant rörande episoden, då den äkta
mannen genom att upprepa ordet tro kom in på några vackra
reminscenser från vigselstunden.
Att döma så väl af upptagandet af »En hofsven» som af
annat tyckes teaterdammet icke skrämma vederbörande från att
rota litet grand i gömmorna. I det afseendet tillåter jag mig helt
blygsamt och vördnadsfullt ifrågasätta, om icke Henri de Becques
»Korparne», som enligt en gammal uppgift för flera år sedan lär an-
tagits af teatern, måtte kunna tagas till nåder. Ur literär synpunkt
— och det är ju en synpunkt som kanske torde böra vara något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
