- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1889 /
102

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Aristokratien fattar pennan!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Aristokratien fattar pennan!
Man lemnade oss ett kort — ett riktigt litet aristokra-
tiskt kort, som vid första ögonkastet gaf tillkänna att på vår
redaktionsbyrå befann sig en af hufvudstadens mest distingue-
rade och högförnäma damer. »Ur svenska hofvets och ari-
stokratiens lif» hägrade för vårt minne — arkivsalarne på
Eriksberg och Säfstaholm öppnade sig å nyo i hela sin glans.
Men nej, det var icke frågan om det förflutna! jDct närvarande
räckte oss handen! Vi togo ögonblickligen redingoten och
vår förbindligaste min på och så — entrez!
■ »Hvad gör oss den äran, fru gref — — —?»
Ts, ts, — — —! Det var inte utan, att hon såg litet
upprörd ut — alldeles som en ung dam gör, när hon för
första gången motser en kärleksförklaring eller — när hon
blifvit ertappad med att författa noveller.
Och vår interlokutris tillstod med ett obeskrifligt skälm-
aktigt litet leende sin literära synd.
»Och det värsta är», tilläde hon, »att jag syndat ofta på
mina lediga stunder. Men hvad skall man göra . . . lifvet är
så trist . . . man behöfver någonting att döda tiden med —
och man kan ju inte dansa i all evighet eller hvar enda
qväll gå på teatern. Ni har ju nyligen haft skildringar in-
förda från den aristokratiska Stockholmsverlden — fröken
Roas, vill jag minnas.
Jag bugade lätt till bifall.
»Och jag lemnar nu er, herr doktor, den här novellen.
Man har sagt mig, att ni är tystlåten som en gammal egyptisk
prest. Jag kände grefvinnan »Zoe» mycket väl . . . hon var
typen för en dam af verld; hon hade kanske endast litet
för mycket hjerta — men jag höll af henne i alla fall! Och
nu — farväl !»
»Jag hoppas ^ revoir, fru gref — — —!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:32:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1889/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free